Svar på NSD:s ledare 13 och 14 augusti Stockholms-fixeringen måste brytas

NSD har i ett par ledare den 13 och 14 augusti på ett förtjänstfullt sätt kritiserat den koncentration av statliga jobb och beslutsmalt som skett till Stockholm. Mer förvånande, för att inte säga yrvaket, är att ansvaret för detta läggs på den nya alliansregeringen. Det är faktiskt inte under det senaste året som 68 000 statliga jobb lokaliserats till Stockholm.

NSD:s ledarskribent försöker göra en poäng av folkpartiledaren Lars Leijonborgs svar på en fråga när han tillsammans med de övriga partiledarna i Allians för Sverige besökte Luleå förra våren: ”Nu kommer du med en typisk norrbottnisk lösning på problemen, att flytta statliga jobb till länet. Tänk tvärtom istället. Vår lösning är att bygga på den kraft som finns bland människor här, att skapa förutsättningar för fler privata företag och nyföretagande.”

Lars Leijonborg har ju rätt. Det är inte utlokaliseringar och fler ”Norrbottenspaket” som ger någon hållbar grund för utveckling av vårt län. Istället handlar det helt riktigt om att skapa förutsättningar för människor och företag att utvecklas. Lars Leijonborg må förlåtas för att han såg kravet om utlokalisering av statliga jobb som ”en typisk norrbottnisk lösning”. Onekligen är det dock en bild av Norrbotten som en understödsregion som bl a NSD och ledande politiska företrädare bidragit till att odla.

Det finns all anledning att kritisera den centralisering av myndigheter och statliga verksamheter som skett till Stockholmsområdet. Centerpartiet har konsekvent krävt att nya myndigheter ska lokaliseras utanför Stockholmsområdet och att en utlokalisering ska ske av befintliga jobb. Krav som inte fått någon som helst respons av de socialdemokratiska regeringarna. I samband med försvarsuppgörelsen lyckades centerpartiet få igenom att en utlokalisering av statliga jobb till de orter som drabbats av neddragningar. Ett åtagande som till stora delar ännu inte infriats.

Den nya alliansregeringen har lovat att kraftigt minskas på den statliga byråkratin och antalet myndigheter. Något som måste ske på ett sådant sätt att det inte drabbar tillgänglighet och kvalitet i de statliga tjänsterna för den enskilde medborgaren. Därför är utmaningen inte att i första hand att utlokalisera statliga jobb utan att tillförsäkra en nära och god statlig service i hela landet.

Lokaliseringspolitikens tid är förbi. Nu handlar det om att ge oss som bor och verkar i Norrbotten samma möjligheter som i övriga delar landet att växa och utvecklas. Därför är Ansvarskommitténs förslag om att flytta makt från staten till de folkvalda i regionen mycket viktigt. Staten har sin uppgift i att tillförsäkra hela landet en fungerande infrastruktur i form av t ex vägar, järnvägar och bredband samt att se till att det finns likvärdiga förutsättningar i hela landet.

NSD har räknat ut att 13 av alliansregeringens ministrar bor i Stockholm. Oklart hur den matematiken ser ut, men klart är att Stockholmsdominansen var än större i Göran Perssons sista regering. Detta även med hänsyn till att statsministern då av skattetekniska skäl formellt var skriven i Malmö trots att han sedan fler år permanent var bosatt i Stockholm.

Ett annat uppseendeväckande påstående är att alliansregeringen minskat på stödet till folkbildningen. Fakta är att stödet till folkbildningen höjts med hela 500 miljoner kronor sedan den nya alliansregeringen tillträdde. Precis som NSD säger ett viktigt bidrag till att det finns ”ett kulturliv på orter som befinner sig långt från storstädernas enorma kulturutbud”.

Även om NSD:s exempel är illa valda så går det inte att komma ifrån att det finns en Stockholmsfixering i politiken. Det är dock inget som kommit med den nu sittande alliansregeringen utan det var högst påtagligt redan när socialdemokraterna satt i regeringsställning. Visst är det sant att det inte är någon lätt uppgift att hävda Norrbottens intressen gentemot de fördomar och bristande engagemang som jag tyvärr möte i den nationella politiken. Det blir inte lättare när den nya oppositionsledaren Mona Sahlin som sin viktigaste uppgift sätter en satsning på 15 miljarder på förorterna kring Stockholm. Så inte blir det någon enkel resa.

NSD-krönika 070807

Det var bättre förr . . .
. . . stod det på LO-funktionärernas tröjor under Luleå Kalaset. Onekligen ett tankeväckande budskap för att komma från en facklig organisation.
Jag vill inte tro att det är den höga arbetslösheten eller galopperande sjuktalen som LO i Norrbotten saknar. Knappast heller det faktum att deras medlemmar fått rejält mer pengar i plånboken sedan årsskiftet. Ett tillskott som är väsentligt högre än vad LO själva lyckats förhandla fram i någon avtalsrörelse.
Nej, det som var bättre förr är att Sverige då hade socialdemokratisk regering. LO investerar hårt i att det är socialdemokraterna som ska styra Sverige. Något som tydligen är viktigare än att driva en politik som gynnar deras egna medlemmar.
I slutet av förra året valde IF Metall att i annonser uppmana norrbottningarna att fråga mig när och var de nya jobben skulle komma. Mitt svar till de som hörde av sig var ”nu och överallt”. Så har det också blivit. Sverige har under det senaste halvåret haft en exceptionellt hög ökning av människor i arbete.
Självklart är inte detta enbart den nya alliansregeringens förtjänst. Den främsta anledningen är den gynnsamma konjunktur som Sverige befinner sig i. En avgörande skillnad mot bara för ett år sedan är då hade vi en ”jobblös tillväxt” till skillnad mot i dag då människor kommer i arbete. En samstämmig ekonomkår är av uppfattningen att alliansregeringens politik väsentligt bidragit till att öka arbetskraftsutbudet vilket är avgörande för möjligheterna att ta vara på den goda konjunkturen och motverka inflationen.
Nu verkar jobben åter ha försvunnit från LO:s agenda i Norrbotten. Nu är det trafikförsäkringen som engagerar. IF Metall tar åter till annonsvapnet för angrepp på centerpartiet och moderaterna. Och i lördags var jag inbjuden att diskutera frågan på Storgatan i Luleå. Det var ingen hejd på den populistiska argumentationen mot riksdagens beslut att trafiken ska få bära en del av de kostnader som den är med och orsakar.
Inget besked om vad socialdemokraterna och LO vill göra för att hejda ökningen av trafikskador eller se till att de som skadas får en snabb och effektiv rehabilitering. Förutom lidandet för de som drabbats är statens direkta kostnad för de personskador som trafiken årligen orsakar redan mer än 8 miljarder kronor. Det är en verklighet som det inte går att bortse ifrån när de populistiska glasögonen lyfts av.

Norrbotniabanan Svar i PT till Kristina Z m fl

Varför så angelägna att dödförklara Norrbotniabanan?

De socialdemokratiska debattörerna Kristina Zakrisson, Karl Petersen, KG Abrahamsson och Lennart Holmlund säger sig veta (i PT den 14 juli) att regeringen lagt Norrbotniabanan på is. Vi är förvånade över att ledande socialdemokrater i regionen i regionen är så angelägna om att dödförklara Norrbotniabanan. Särskilt som det av slutet av deras artikel framgår att vi i sak är överens om Norrbotniabanans betydelse för inte bara Sverige utveckling utan för norra Europa.
Något beslut om att stoppa Norrbotniabanan har inte fattats av regeringen. Inte heller har någon neddragning av anslagen till drift, underhåll och investeringar i infrastruktur genomförts sedan regeringsskiftet. Vad som skett är att Banverket och Vägverket reviderat sina planer utifrån de nu gällande ekonomiska förutsättningarna. Något som skulle innebära stopp för i stort sett alla nyinvesteringar i vägar och järnvägar i hela landet.
De reviderade planerna ligger nu på regeringens bord och svar väntas i en proposition om infrastrukturen som aviserats till våren 2008. Vi anser att den uppräkning som skett av anslagen till infrastrukturen, både av den tidigare socialdemokratiska regeringen och också den nu sittande alliansregeringen, är alldeles otillräckliga. Det var därför vi i vår gemensamma artikel krävde att ytterligare resurser tillförs så att Norrbotniabanan och andra angelägna projekt kan genomföras.
Det är med förvåning vi noterar att detta så till den grad irriterat regionens socialdemokrater. Vi hade snarare hoppats att vårt krav på förverkligande av Norrbotniabanan och mer resurser till infrastrukturen välkomnats av regionens företrädare. Okunskapen är stor om projektet och även bland socialdemokratiska företrädare i andra delar av landet har vi mött en betydande skepsis. Därför är det angeläget att företrädare för samtliga partier nu agerar så att Norrbotniabanan kan förverkligas.

Stefan Tornberg, LuleåDistriktsordförande Centerpartiet i Norrbotten

Christer Lundgren, VindelnDistriktsordförande Centerpartiet i Västerbotten