Svar till Fältbiologernas debattinlägg i Piteå-Tidningen den 28 september
Biologisk mångfald är en viktig hörnsten i Centerpartiets miljöpolitik. Ambitionen att bevara den biologiska mångfalden och det ansvar vi har att uppnå våra miljömål kvarstår. Men, trots att skyddet av biologiskt värdefull skog fått i särklass mest statliga pengar i miljöbudgeten under 2000-talet, går utvecklingen åt fel håll. Trots att det avsatts nästan två miljarder kronor per år, så är vi långt ifrån att uppnå målen. Utvecklingen talar sitt tydliga språk – enbart pengar räcker inte.
Den situation vi ärvt från den förra regeringen är ohållbar. Vi måste ta ett nytt grepp för att på nya vägar få fram effektivare verktyg. Alternativet som Fältbiologerna tycks förorda skulle vara att skjuta till ytterligare en miljard kronor per år men ändå inte nå miljömålen. Det tycker vi är båda oansvarigt mot skattebetalarnas pengar och den biologiska mångfalden. Visar det sig att en metod inte fungerar så måste vi tänka nytt och det snabbt.
Det är bråttom att rädda den unika skog vi har. Att rädda de stora vidder, orörda fjällområden och fritt forsande älvar som finns i vårt land. En del naturområden har verkligen så orubbligt starka skyddsvärden att de måste bevaras orörda till kommande generationer. Vi prioriterar därför att säkra skyddet för den mest hotade skogen, samtidigt som vi prioriterar att uppnå miljömål för klimat och havsmiljö.
Vår utgångspunkt är att de förslag ska tillvaratas som man får ut mesta möjliga naturvård av. Till de alternativ vi ser finns att åstadkomma tillfälliga avtalslösningar för att rädda skog snabbt. Vi vill också undersöka hur vi bättre kan använda den statliga marken för att bidra till skyddet. Dessutom vill vi utveckla metoder och instrument som utgår från underifrånperspektivet, det vill säga markägares vilja till delaktighet.
Vi vill också vända oss till skogs- och markägare för att pröva hur människors engagemang och medvetenhet kan leda till ett ökat ansvar för naturskyddet. Vi vill hitta nya skyddsformer, där skydd inte likställs med förbud att bruka.
Sverige ska fortsätta att vara drivande för att bidra till starkare naturvård. Men vi ska inte och kan inte kan lösa morgondagens miljöproblem med gårdagens verktyg.
Stefan Tornberg
Distriktsordförande för Centerpartiet i Norrbotten
fredag 28 september 2007
onsdag 12 september 2007
Stad och land - hand i hand
Svar på Piteå-Tidningens ledare den 4 september
Stad och land – hand i hand
Piteå-Tidningen tar centerpartiets initiativ att satsa 340 miljoner kronor på hållbara stadsmiljöer som intäkt för att centerpartiet övergivit landsbygden. En minst sagt häpnadsväckande anklagelse från en socialdemokratisk med tanke på att nya s-ledaren Mona Sahlins enda(!) politiska förslag är att satsa 15 miljarder på Stockholms förorter.
Anklagelserna om att centerpartiet övergett landsbygden och inte driver på för tillväxt och utveckling i hela landet saknar all grund. Inte i någon tidigare högkonjunktur har alla delar av vårt land haft en sådan positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning som nu är fallet.
Någon motsättning mellan en satsning på bättre stadsmiljö och en positiv utveckling för landsbygden ser inte centerpartiet. ”Stad och land – hand i hand” var en paroll redan på bondeförbundets tid. Kommuncentran som Piteå är självklart viktiga, men utan en levande landsbygd blir det ingen hållbar utveckling.
Stad och land – hand i hand
Piteå-Tidningen tar centerpartiets initiativ att satsa 340 miljoner kronor på hållbara stadsmiljöer som intäkt för att centerpartiet övergivit landsbygden. En minst sagt häpnadsväckande anklagelse från en socialdemokratisk med tanke på att nya s-ledaren Mona Sahlins enda(!) politiska förslag är att satsa 15 miljarder på Stockholms förorter.
Anklagelserna om att centerpartiet övergett landsbygden och inte driver på för tillväxt och utveckling i hela landet saknar all grund. Inte i någon tidigare högkonjunktur har alla delar av vårt land haft en sådan positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning som nu är fallet.
Någon motsättning mellan en satsning på bättre stadsmiljö och en positiv utveckling för landsbygden ser inte centerpartiet. ”Stad och land – hand i hand” var en paroll redan på bondeförbundets tid. Kommuncentran som Piteå är självklart viktiga, men utan en levande landsbygd blir det ingen hållbar utveckling.
Centerpartiet utmanar makt(s)trukturer
Svar till Eila Niva i NSD den 5 september och Robert Björkenwall den 4 september
Centerpartiet utmanar makt(s)trukturer
Centerpartiets fräckhet att våga ifrågasätta några heliga kor som rör maktförhållandena på arbetsmarknaden har fått en rad socialdemokrater och facktoppar att gå till vildsinta attacker. Frågan är om det medlemmarnas intressen eller partiets och den egna maktpositionen som är anledningen.
Det centerpartiet argumenterar för är att arbetsmarknadens parter behöver ta ett gemensamt ansvar för att skapa goda spelregler på arbetsmarknaden i en snabb tid av förändring. Möjligheten att utforma spelregler med liten inblandning från staten förutsätter en vilja att komma överens och visa samförstånd kring Sveriges framtida välstånd. Behovet av en starkt svensk konkurrenskraft och välmående företag borde vara en central fråga även för fackligt aktiva socialdemokrater. När nya jobb skapas och konkurrensen om arbetskraften ökar, gynnar det också alla som arbetar i företagen.
Centerpartiet ser stora fördelar med politiskt obundna fackföreningar med lokal förankring som ser till medlemmarnas bästa. I Sverige är tyvärr stora delar av fackföreningsrörelsen väldigt politiserade. Den fackliga makten missbrukas i syfte att främja fackens politiska intressen, något som drabbar svenska småföretagare och enskilda medlemmar hårt. Fackets makt som organisation med en ideologisk agenda är allt för ofta mer central än att tillvarata medlemmarnas intressen. Detta är inte rimligt.
Centerpartiet vill förbättra den svenska arbetsmarknadsmodellen och bejaka det grundläggande system vi har med kollektivavtal i Sverige. De förändringar vi vill göra handlar om att behålla det som är bra och förbättra sådant som kan främja fler och bättre jobb.
De förslag som centerpartiet kritiserats för är att vi vill förbättra proportionaliteten i konflikter på arbetsmarknaden och att stridsåtgärder endast får vidtas på arbetsplatser där fackförbund har medlemmar. Idag upplever många företagare – framför allt småföretagare, att balansen mellan dem och arbetstagarparten är ojämn. Från och till uppstår det situationer och konflikter på arbetsmarknaden där spelreglerna ibland sätts ur spel. Det handlar om när stridsåtgärder vidtas som inte är rimliga i förhållande till den skada de orsakar.
Den grundläggande svenska modellen är kollektivavtal, men öppenhet för lokala lösningar ska finnas. Kollektivavtal är normen men behöver inte nödvändigtvis vara formen. Det senaste året visar på flera exempel där småföretagare drabbats av blockader trots att inte någon av de anställda varit medlemmar i facket. Blockadernas syfte har varit att få arbetsgivaren att skriva under kollektivavtal trots att inte någon anställd önskat kollektivavtal eller varit missnöjd med det befintliga avtalet.
På arbetsplatser där facket inte har några medlemmar är det heller inte rimligt att facket använder stridsåtgärder. Arbetstagare måste ha rätt att stå utanför ett fackförbund och dess avtal om de vill. Det handlar om rätten att inte vilja tillhöra en förening och att man inte ska straffas för det. Likaså är det självklart att arbetstagare har rätt att vara med i facket och det är helt oacceptabelt med arbetsgivare som motverkar detta eller missgynnar arbetstagare som är med i facket.
LO har investerat hårt i ett socialdemokratiskt maktinnehav och relationerna är täta såväl politiskt, ekonomiskt som personligt. Ur ett löntagarperspektiv är det dock bekymmersamt när en så stor del av den svenska fackföreningsrörelsen är så ensidigt beroende av att just socialdemokraterna har makten. Därför är centerpartiets förslag om en modernisering av den svenska modellen provocerande för alla som har den nuvarande ordningen som maktbas.
Centerpartiet utmanar makt(s)trukturer
Centerpartiets fräckhet att våga ifrågasätta några heliga kor som rör maktförhållandena på arbetsmarknaden har fått en rad socialdemokrater och facktoppar att gå till vildsinta attacker. Frågan är om det medlemmarnas intressen eller partiets och den egna maktpositionen som är anledningen.
Det centerpartiet argumenterar för är att arbetsmarknadens parter behöver ta ett gemensamt ansvar för att skapa goda spelregler på arbetsmarknaden i en snabb tid av förändring. Möjligheten att utforma spelregler med liten inblandning från staten förutsätter en vilja att komma överens och visa samförstånd kring Sveriges framtida välstånd. Behovet av en starkt svensk konkurrenskraft och välmående företag borde vara en central fråga även för fackligt aktiva socialdemokrater. När nya jobb skapas och konkurrensen om arbetskraften ökar, gynnar det också alla som arbetar i företagen.
Centerpartiet ser stora fördelar med politiskt obundna fackföreningar med lokal förankring som ser till medlemmarnas bästa. I Sverige är tyvärr stora delar av fackföreningsrörelsen väldigt politiserade. Den fackliga makten missbrukas i syfte att främja fackens politiska intressen, något som drabbar svenska småföretagare och enskilda medlemmar hårt. Fackets makt som organisation med en ideologisk agenda är allt för ofta mer central än att tillvarata medlemmarnas intressen. Detta är inte rimligt.
Centerpartiet vill förbättra den svenska arbetsmarknadsmodellen och bejaka det grundläggande system vi har med kollektivavtal i Sverige. De förändringar vi vill göra handlar om att behålla det som är bra och förbättra sådant som kan främja fler och bättre jobb.
De förslag som centerpartiet kritiserats för är att vi vill förbättra proportionaliteten i konflikter på arbetsmarknaden och att stridsåtgärder endast får vidtas på arbetsplatser där fackförbund har medlemmar. Idag upplever många företagare – framför allt småföretagare, att balansen mellan dem och arbetstagarparten är ojämn. Från och till uppstår det situationer och konflikter på arbetsmarknaden där spelreglerna ibland sätts ur spel. Det handlar om när stridsåtgärder vidtas som inte är rimliga i förhållande till den skada de orsakar.
Den grundläggande svenska modellen är kollektivavtal, men öppenhet för lokala lösningar ska finnas. Kollektivavtal är normen men behöver inte nödvändigtvis vara formen. Det senaste året visar på flera exempel där småföretagare drabbats av blockader trots att inte någon av de anställda varit medlemmar i facket. Blockadernas syfte har varit att få arbetsgivaren att skriva under kollektivavtal trots att inte någon anställd önskat kollektivavtal eller varit missnöjd med det befintliga avtalet.
På arbetsplatser där facket inte har några medlemmar är det heller inte rimligt att facket använder stridsåtgärder. Arbetstagare måste ha rätt att stå utanför ett fackförbund och dess avtal om de vill. Det handlar om rätten att inte vilja tillhöra en förening och att man inte ska straffas för det. Likaså är det självklart att arbetstagare har rätt att vara med i facket och det är helt oacceptabelt med arbetsgivare som motverkar detta eller missgynnar arbetstagare som är med i facket.
LO har investerat hårt i ett socialdemokratiskt maktinnehav och relationerna är täta såväl politiskt, ekonomiskt som personligt. Ur ett löntagarperspektiv är det dock bekymmersamt när en så stor del av den svenska fackföreningsrörelsen är så ensidigt beroende av att just socialdemokraterna har makten. Därför är centerpartiets förslag om en modernisering av den svenska modellen provocerande för alla som har den nuvarande ordningen som maktbas.
Centerpartiet månar om hela landet
Svar till insändare av Jan Svärd i Piteå-Tidningen den 3 september:
Centerpartiet månar om hela landet
Anklagelserna om att centerpartiet övergett landsbygden och inte driver på för tillväxt och utveckling i hela landet saknar all grund. Inte i någon tidigare högkonjunktur har alla delar av vårt land haft en sådan positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning som nu är fallet.
Regeringens jobbpolitik har betytt mycket för landsbygden och dessutom har särskilda insatser gjorts för att t ex säkra och stärka transportstödet, miljardsatsning på landsbygdsutveckling, lägre energibeskattning i glesbygdskommuner, driftstöd till mindre flygplatser, satsning på biobränslen och ett tydligare underifrånperspektiv i den regionala utvecklingspolitiken.
Mycket återstår att göra. Drift och underhåll av vägar och järnvägar är gravt eftersatt och måste tillföras ytterligare resurser. Bredbandsutbyggnaden måste omfatta alla delar av landet. Statlig service som polis, post, skattekontor, försäkringskassa och arbetsförmedling måste finnas nära tillgängligt i alla kommuner. Viktigast är dock att byråkrati och krångel minskar så att de som bor och verkar på landsbygden och mindre orter ges möjlighet att utveckla sin bygd.
Centerpartiet månar om hela landet
Anklagelserna om att centerpartiet övergett landsbygden och inte driver på för tillväxt och utveckling i hela landet saknar all grund. Inte i någon tidigare högkonjunktur har alla delar av vårt land haft en sådan positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning som nu är fallet.
Regeringens jobbpolitik har betytt mycket för landsbygden och dessutom har särskilda insatser gjorts för att t ex säkra och stärka transportstödet, miljardsatsning på landsbygdsutveckling, lägre energibeskattning i glesbygdskommuner, driftstöd till mindre flygplatser, satsning på biobränslen och ett tydligare underifrånperspektiv i den regionala utvecklingspolitiken.
Mycket återstår att göra. Drift och underhåll av vägar och järnvägar är gravt eftersatt och måste tillföras ytterligare resurser. Bredbandsutbyggnaden måste omfatta alla delar av landet. Statlig service som polis, post, skattekontor, försäkringskassa och arbetsförmedling måste finnas nära tillgängligt i alla kommuner. Viktigast är dock att byråkrati och krångel minskar så att de som bor och verkar på landsbygden och mindre orter ges möjlighet att utveckla sin bygd.
tisdag 11 september 2007
Landsbygden kan lita på centerpartiet
Svar till signaturen ”En som varit med” i NSD den 10 september
Landsbygden kan lita på centerpartiet
Sossepropagandan mot Maud Olofsson och centerpartiet fortsätter. Istället för att ta en debatt i sak så angrips Maud som person och centerpartiet utmålas som det nya högerpartiet. Insändaren av signaturen ”En som varit med” är ett av de senaste exemplen.
Anklagelserna om att centerpartiet övergett landsbygden och inte driver på för tillväxt och utveckling i hela landet saknar all grund. Inte i någon tidigare högkonjunktur har alla delar av vårt land haft en sådan positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning som nu är fallet.
Regeringens jobbpolitik har betytt mycket för landsbygden och dessutom har särskilda insatser gjorts för att t ex säkra och stärka transportstödet, miljardsatsning på landsbygdsutveckling, lägre energibeskattning i glesbygdskommuner, driftstöd till mindre flygplatser, satsning på biobränslen och ett tydligare underifrånperspektiv i den regionala utvecklingspolitiken.
Mycket återstår att göra. Drift och underhåll av vägar och järnvägar är gravt eftersatt och måste tillföras ytterligare resurser. Bredbandsutbyggnaden måste omfatta alla delar av landet. Statlig service som polis, post, skattekontor, försäkringskassa och arbetsförmedling måste finnas nära tillgängligt i alla kommuner. Viktigast är dock att byråkrati och krångel minskar så att de som bor och verkar på landsbygden och mindre orter ges möjlighet att utveckla sin bygd.
Landsbygden kan lita på centerpartiet
Sossepropagandan mot Maud Olofsson och centerpartiet fortsätter. Istället för att ta en debatt i sak så angrips Maud som person och centerpartiet utmålas som det nya högerpartiet. Insändaren av signaturen ”En som varit med” är ett av de senaste exemplen.
Anklagelserna om att centerpartiet övergett landsbygden och inte driver på för tillväxt och utveckling i hela landet saknar all grund. Inte i någon tidigare högkonjunktur har alla delar av vårt land haft en sådan positiv utveckling av näringsliv och sysselsättning som nu är fallet.
Regeringens jobbpolitik har betytt mycket för landsbygden och dessutom har särskilda insatser gjorts för att t ex säkra och stärka transportstödet, miljardsatsning på landsbygdsutveckling, lägre energibeskattning i glesbygdskommuner, driftstöd till mindre flygplatser, satsning på biobränslen och ett tydligare underifrånperspektiv i den regionala utvecklingspolitiken.
Mycket återstår att göra. Drift och underhåll av vägar och järnvägar är gravt eftersatt och måste tillföras ytterligare resurser. Bredbandsutbyggnaden måste omfatta alla delar av landet. Statlig service som polis, post, skattekontor, försäkringskassa och arbetsförmedling måste finnas nära tillgängligt i alla kommuner. Viktigast är dock att byråkrati och krångel minskar så att de som bor och verkar på landsbygden och mindre orter ges möjlighet att utveckla sin bygd.
måndag 10 september 2007
Facket borde sätta medlemmen först
Svar till Mårten Ström i Kuriren den 10 september
Mårten Ström(s) ifrågasätter i Kuriren den 10 september varför jag använder så mycket tid till att försvara alliansregeringens politik. Det som denna gång föranlett Mårten Ströms angrepp är centerpartiets fräckhet att våga ifrågasätta några heliga kor som rör maktförhållandena på arbetsmarknaden.
Det centerpartiet argumenterar för är att arbetsmarknadens parter behöver ta ett gemensamt ansvar för att skapa goda spelregler på arbetsmarknaden i en snabb tid av förändring. Möjligheten att utforma spelregler med liten inblandning från staten förutsätter en vilja att komma överens och visa samförstånd kring Sveriges framtida välstånd. Behovet av en starkt svensk konkurrenskraft och välmående företag borde vara en central fråga även för Mårten Ström och andra fackligt aktiva socialdemokrater. När nya jobb skapas och konkurrensen om arbetskraften ökar, gynnar det också alla som arbetar i företagen.
Centerpartiet ser stora fördelar med politiskt obundna fackföreningar med lokal förankring som ser till medlemmarnas bästa. I Sverige är tyvärr stora delar av fackföreningsrörelsen väldigt politiserade. Den fackliga makten missbrukas i syfte att främja fackens politiska intressen, något som drabbar svenska småföretagare och enskilda medlemmar hårt. Fackets makt som organisation med en ideologisk agenda är allt för ofta mer central än att tillvarata medlemmarnas intressen. Detta är inte rimligt.
Centerpartiet vill förbättra den svenska arbetsmarknadsmodellen och bejaka det grundläggande system vi har med kollektivavtal i Sverige. De förändringar vi vill göra handlar om att behålla det som är bra och förbättra sådant som kan främja fler och bättre jobb.
De förslag som centerpartiet kritiserats för är att vi vill förbättra proportionaliteten i konflikter på arbetsmarknaden och att stridsåtgärder endast får vidtas på arbetsplatser där fackförbund har medlemmar. Idag upplever många företagare – framför allt småföretagare, att balansen mellan dem och arbetstagarparten är ojämn. Från och till uppstår det situationer och konflikter på arbetsmarknaden där spelreglerna ibland sätts ur spel. Det handlar om när stridsåtgärder vidtas som inte är rimliga i förhållande till den skada de orsakar.
Den grundläggande svenska modellen är kollektivavtal, men öppenhet för lokala lösningar ska finnas. Kollektivavtal är normen men behöver inte nödvändigtvis vara formen. Det senaste året visar på flera exempel där småföretagare drabbats av blockader trots att inte någon av de anställda varit medlemmar i facket. Blockadernas syfte har varit att få arbetsgivaren att skriva under kollektivavtal trots att inte någon anställd önskat kollektivavtal eller varit missnöjd med det befintliga avtalet.
På arbetsplatser där facket inte har några medlemmar är det heller inte rimligt att facket använder stridsåtgärder. Arbetstagare måste ha rätt att stå utanför ett fackförbund och dess avtal om de vill. Det handlar om rätten att inte vilja tillhöra en förening och att man inte ska straffas för det. Likaså är det självklart att arbetstagare har rätt att vara med i facket och det är helt oacceptabelt med arbetsgivare som motverkar detta eller missgynnar arbetstagare som är med i facket.
LO har investerat hårt i ett socialdemokratiskt maktinnehav och relationerna är täta såväl politiskt, ekonomiskt som personligt. Ur ett löntagarperspektiv är det dock bekymmersamt när en så stor del av den svenska fackföreningsrörelsen är så ensidigt beroende av att socialdemokraterna har makten. Därför är centerpartiets förslag om en modernisering av den svenska modellen provocerande för Mårten Ström och andra som har den nuvarande ordningen som maktbas.
Mårten Ström(s) ifrågasätter i Kuriren den 10 september varför jag använder så mycket tid till att försvara alliansregeringens politik. Det som denna gång föranlett Mårten Ströms angrepp är centerpartiets fräckhet att våga ifrågasätta några heliga kor som rör maktförhållandena på arbetsmarknaden.
Det centerpartiet argumenterar för är att arbetsmarknadens parter behöver ta ett gemensamt ansvar för att skapa goda spelregler på arbetsmarknaden i en snabb tid av förändring. Möjligheten att utforma spelregler med liten inblandning från staten förutsätter en vilja att komma överens och visa samförstånd kring Sveriges framtida välstånd. Behovet av en starkt svensk konkurrenskraft och välmående företag borde vara en central fråga även för Mårten Ström och andra fackligt aktiva socialdemokrater. När nya jobb skapas och konkurrensen om arbetskraften ökar, gynnar det också alla som arbetar i företagen.
Centerpartiet ser stora fördelar med politiskt obundna fackföreningar med lokal förankring som ser till medlemmarnas bästa. I Sverige är tyvärr stora delar av fackföreningsrörelsen väldigt politiserade. Den fackliga makten missbrukas i syfte att främja fackens politiska intressen, något som drabbar svenska småföretagare och enskilda medlemmar hårt. Fackets makt som organisation med en ideologisk agenda är allt för ofta mer central än att tillvarata medlemmarnas intressen. Detta är inte rimligt.
Centerpartiet vill förbättra den svenska arbetsmarknadsmodellen och bejaka det grundläggande system vi har med kollektivavtal i Sverige. De förändringar vi vill göra handlar om att behålla det som är bra och förbättra sådant som kan främja fler och bättre jobb.
De förslag som centerpartiet kritiserats för är att vi vill förbättra proportionaliteten i konflikter på arbetsmarknaden och att stridsåtgärder endast får vidtas på arbetsplatser där fackförbund har medlemmar. Idag upplever många företagare – framför allt småföretagare, att balansen mellan dem och arbetstagarparten är ojämn. Från och till uppstår det situationer och konflikter på arbetsmarknaden där spelreglerna ibland sätts ur spel. Det handlar om när stridsåtgärder vidtas som inte är rimliga i förhållande till den skada de orsakar.
Den grundläggande svenska modellen är kollektivavtal, men öppenhet för lokala lösningar ska finnas. Kollektivavtal är normen men behöver inte nödvändigtvis vara formen. Det senaste året visar på flera exempel där småföretagare drabbats av blockader trots att inte någon av de anställda varit medlemmar i facket. Blockadernas syfte har varit att få arbetsgivaren att skriva under kollektivavtal trots att inte någon anställd önskat kollektivavtal eller varit missnöjd med det befintliga avtalet.
På arbetsplatser där facket inte har några medlemmar är det heller inte rimligt att facket använder stridsåtgärder. Arbetstagare måste ha rätt att stå utanför ett fackförbund och dess avtal om de vill. Det handlar om rätten att inte vilja tillhöra en förening och att man inte ska straffas för det. Likaså är det självklart att arbetstagare har rätt att vara med i facket och det är helt oacceptabelt med arbetsgivare som motverkar detta eller missgynnar arbetstagare som är med i facket.
LO har investerat hårt i ett socialdemokratiskt maktinnehav och relationerna är täta såväl politiskt, ekonomiskt som personligt. Ur ett löntagarperspektiv är det dock bekymmersamt när en så stor del av den svenska fackföreningsrörelsen är så ensidigt beroende av att socialdemokraterna har makten. Därför är centerpartiets förslag om en modernisering av den svenska modellen provocerande för Mårten Ström och andra som har den nuvarande ordningen som maktbas.
onsdag 5 september 2007
Ansvarskommittén Svar till Hultin och Wikström
Svar till Bo Hultin och Migelle Wikström, i Kuriren den 4 september, NSD den 5 september och Piteå-Tidningen den 11 september:
Storleken är inte allt!
De moderata landstingspolitikerna Bo Hultin och Migelle Wikström ägnar mycket kraft och spaltutrymme åt att försöka formulera ställningstaganden åt mig och centerpartiet i regionfrågan. Det hade varit betydligt intressantare om de försökt presentera vad de själva tycker.
Jag har tidigare ställt konkreta frågor till Bo Hultin och Migelle Wikström om vilka uppgifter som ska finnas på regional nivå och hur ansvarsförhållandet mellan de folkvala regionpolitikerna och staten skall vara. Några besked har de inte kunnat ge utan verkar vara helt storleksfixerade.
Visst har storleken betydelse, men det avgörande är ändå innehållet. Det är inget självändamål med stora regioner utan snarare tvärtom att det finns all anledning att inte gör de nya regionkommunerna större än nödvändigt. Avgörande är uppgifterna och ansvaret.
Centerpartiet i Norrbotten förordar i första hand bildandet av en ”Botniaregion” av landstingen i Norrbotten och Västerbotten samt Örnsköldsviks kommun, men har öppen och positiv hållning till om ytterligare kommuner och landsting vill ingå i en sådan regionkommun. En sådan ”Botniaregion” är ur strikt norrbottnisk utgångspunkt storleksmässigt mer hanterlig än en regionkommun som omfattar de fyra nordligaste länen. Avgörande blir hur Västernorrland och Jämtland ställer sig – bildar de en ”mittsvensk” region eller ansluter de sig norrut?
Bo Hultin har upprörts över att jag tidigare ifrågasatt om han läst Ansvarskommitténs betänkande. Därför måste Bo Hultin veta att Ansvarskommitténs betänkande är öppet för möjligheten att bilda så väl en som två regionkommuner i norra Sverige. Jag har också när jag varit ute och pratat om Ansvarskommitténs förslag varit noga med att påpeka att frågan om den geografiska indelningen av Sverige i regionkommuner måste växa fram i en process underifrån. En process som Hultin och Wikström uppenbart inte vill delta i.
Storleken är inte allt!
De moderata landstingspolitikerna Bo Hultin och Migelle Wikström ägnar mycket kraft och spaltutrymme åt att försöka formulera ställningstaganden åt mig och centerpartiet i regionfrågan. Det hade varit betydligt intressantare om de försökt presentera vad de själva tycker.
Jag har tidigare ställt konkreta frågor till Bo Hultin och Migelle Wikström om vilka uppgifter som ska finnas på regional nivå och hur ansvarsförhållandet mellan de folkvala regionpolitikerna och staten skall vara. Några besked har de inte kunnat ge utan verkar vara helt storleksfixerade.
Visst har storleken betydelse, men det avgörande är ändå innehållet. Det är inget självändamål med stora regioner utan snarare tvärtom att det finns all anledning att inte gör de nya regionkommunerna större än nödvändigt. Avgörande är uppgifterna och ansvaret.
Centerpartiet i Norrbotten förordar i första hand bildandet av en ”Botniaregion” av landstingen i Norrbotten och Västerbotten samt Örnsköldsviks kommun, men har öppen och positiv hållning till om ytterligare kommuner och landsting vill ingå i en sådan regionkommun. En sådan ”Botniaregion” är ur strikt norrbottnisk utgångspunkt storleksmässigt mer hanterlig än en regionkommun som omfattar de fyra nordligaste länen. Avgörande blir hur Västernorrland och Jämtland ställer sig – bildar de en ”mittsvensk” region eller ansluter de sig norrut?
Bo Hultin har upprörts över att jag tidigare ifrågasatt om han läst Ansvarskommitténs betänkande. Därför måste Bo Hultin veta att Ansvarskommitténs betänkande är öppet för möjligheten att bilda så väl en som två regionkommuner i norra Sverige. Jag har också när jag varit ute och pratat om Ansvarskommitténs förslag varit noga med att påpeka att frågan om den geografiska indelningen av Sverige i regionkommuner måste växa fram i en process underifrån. En process som Hultin och Wikström uppenbart inte vill delta i.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)