Svar till Ulf Anderssons insändare i NSD den 5 mars
Ulf Andersson frågar i en insändare i NSD den 5 mars vad jag anser om pensions- och trygghetssystemen för riksdagsledamöter. För mig är det självklart att riksdagsledamöter inte ska ha bättre villkor än övriga på arbetsmarknaden. Det måste löna sig att arbeta även för fd riksdagsledamöter.
söndag 9 mars 2008
Mer makt till Norrland
Svar till signaturen ”Åke i Skellefteå” i NSD den 5 mars
”Åke i Skellefteå” har rätt i att det är viktigt med en positiv befolkningsutveckling för Norrbotten och andra delar av norra Sverige. Arbetslösheten minskar mest i Norrbotten och nu är det arbetskraftsbristen som är det största hotet mot en fortsatt positiv utveckling av näringslivet. Därför är det avgörande att det är attraktivt bo och verka i norra Sverige för så väl löntagare och företagare.
Centerpartiet är det parti som hårdast driver på för att skapa goda förutsättningar för att bo, jobba och driva företag i hela vårt land. Därför är Åkes attack på centerpartiet svår att förstå. Norrbotniabanan är viktig för utvecklingen i hela vårt land och centerpartiet agerar på alla nivåer för att projektet ska förverkligas.
För mig och centerpartiet är också självklart att makten ska flyttas från staten till regionerna och kommunerna. Det är lokalt och regionalt som kunskapen och engagemanget för att utveckla vår bygd är som starkast. Centerpartiet är liksom ”Åke i Skellefteå” för att en del av vattenkraftens vinster blir kvar som utvecklingskapital i de vattenkraftsproducerande kommunerna.
”Åke i Skellefteå” har rätt i att det är viktigt med en positiv befolkningsutveckling för Norrbotten och andra delar av norra Sverige. Arbetslösheten minskar mest i Norrbotten och nu är det arbetskraftsbristen som är det största hotet mot en fortsatt positiv utveckling av näringslivet. Därför är det avgörande att det är attraktivt bo och verka i norra Sverige för så väl löntagare och företagare.
Centerpartiet är det parti som hårdast driver på för att skapa goda förutsättningar för att bo, jobba och driva företag i hela vårt land. Därför är Åkes attack på centerpartiet svår att förstå. Norrbotniabanan är viktig för utvecklingen i hela vårt land och centerpartiet agerar på alla nivåer för att projektet ska förverkligas.
För mig och centerpartiet är också självklart att makten ska flyttas från staten till regionerna och kommunerna. Det är lokalt och regionalt som kunskapen och engagemanget för att utveckla vår bygd är som starkast. Centerpartiet är liksom ”Åke i Skellefteå” för att en del av vattenkraftens vinster blir kvar som utvecklingskapital i de vattenkraftsproducerande kommunerna.
tisdag 4 mars 2008
Överbudspolitik inte bra för klimatet
(tillsammans med Claes Västerteg)
På tisdagen visade Sverige återigen handlingskraft och vilja i att vara med och lösa klimatfrågan. Alliansens målsättning och handlingsplan som presenteras i Klimatberedningen innebär att ett viktigt steg mot det fossilfria samhället tagits. Målet är tydligt och verktygen för att ta oss dit är utformade. Sverige kan minska utsläppen av växthusgaser med 35+3 procent till år 2020, och därmed lägger Alliansen det tuffaste förslag som något EU-land någonsin föreslagit. Vårt löfte om att ligga i framkant kvarstår. Ett genomförande av beredningens förslag skulle leda till utsläppsminskningar på cirka 27 miljoner ton koldioxid jämfört med 1990. Detta skulle innebära en minskning av utsläppen med just 38 procent.
Resan fram till beredningens åtgärdspaket och förslag har tidvis varit tuff och inneburit ett givande och tagande från alla parter. Kortsiktiga partiintressen har i stor utsträckning fått stå tillbaka för klimatfrågans allvar och behov av lösningar. Som centerpartister är det givetvis glädjande att se att våra förslag och syn på hur en offensiv klimatpolitik ska föras, har fått så stort genomslag i beredningen. Såväl principen om att det är den som smutsar ner miljön och påverkar klimatet negativt som också ska betala, liksom stimulans för att främja det klimatsmarta är inriktningar som Centerpartiet drivit och bygger sin miljöpolitik på.
Vad gäller klimatmålet för Sverige på kort sikt kom beredningen tyvärr inte till enighet. Oppositionen har valt att lägga sig på en nivå som beredningens åtgärdspaket inte är beräknad att uppfylla. Därmed har socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern återigen satt mål före medel och bygger politiska luftslott som saknar grund och fullständiga åtgärder. Att lobba för efterkonvertering av bilparken eller lägre elpriser löser inte klimatfrågan. Det bidrar inte till de koldioxidminskningar om ytterligare 7 miljoner ton som oppositionens förslag innebär. 7 miljoner ton är en tiondel av Sveriges totala utsläpp eller lika mycket som Island och Malta tillsammans släpper ut under ett år. Det är tråkigt att man i en så allvarlig fråga som klimatet, väljer kortsiktigt publikfrieri framför långsiktig aktion.
Alliansens förslag på ett klimatmål om 35+3 procent minskade utsläpp till 2020 är en ambitiös målsättning som efterföljs av tuffa åtgärder. Vår bedömning är att med hjälp av de verktyg vi har så kommer vi att kunna uppnå vår målsättning. Klarar vi att nå längre med den verktygslåda vi presenterar, är det naturligtvis välkommet. Angripningssättet är positivt och lägger en god grund för ett fortsatt offensivt klimatarbete i Sverige och vårt internationella engagemang.
Om oppositionen menar allvar med att de vill bidra till Sveriges offensiva klimatarbete, är det dags att de slutar att se klimatfrågan som en tävling i politisk popularitet. Det enda vi tävlar mot är tiden och nivåerna av koldioxid i atmosfären. Det är dem vi ska övervinna.
På tisdagen visade Sverige återigen handlingskraft och vilja i att vara med och lösa klimatfrågan. Alliansens målsättning och handlingsplan som presenteras i Klimatberedningen innebär att ett viktigt steg mot det fossilfria samhället tagits. Målet är tydligt och verktygen för att ta oss dit är utformade. Sverige kan minska utsläppen av växthusgaser med 35+3 procent till år 2020, och därmed lägger Alliansen det tuffaste förslag som något EU-land någonsin föreslagit. Vårt löfte om att ligga i framkant kvarstår. Ett genomförande av beredningens förslag skulle leda till utsläppsminskningar på cirka 27 miljoner ton koldioxid jämfört med 1990. Detta skulle innebära en minskning av utsläppen med just 38 procent.
Resan fram till beredningens åtgärdspaket och förslag har tidvis varit tuff och inneburit ett givande och tagande från alla parter. Kortsiktiga partiintressen har i stor utsträckning fått stå tillbaka för klimatfrågans allvar och behov av lösningar. Som centerpartister är det givetvis glädjande att se att våra förslag och syn på hur en offensiv klimatpolitik ska föras, har fått så stort genomslag i beredningen. Såväl principen om att det är den som smutsar ner miljön och påverkar klimatet negativt som också ska betala, liksom stimulans för att främja det klimatsmarta är inriktningar som Centerpartiet drivit och bygger sin miljöpolitik på.
Vad gäller klimatmålet för Sverige på kort sikt kom beredningen tyvärr inte till enighet. Oppositionen har valt att lägga sig på en nivå som beredningens åtgärdspaket inte är beräknad att uppfylla. Därmed har socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern återigen satt mål före medel och bygger politiska luftslott som saknar grund och fullständiga åtgärder. Att lobba för efterkonvertering av bilparken eller lägre elpriser löser inte klimatfrågan. Det bidrar inte till de koldioxidminskningar om ytterligare 7 miljoner ton som oppositionens förslag innebär. 7 miljoner ton är en tiondel av Sveriges totala utsläpp eller lika mycket som Island och Malta tillsammans släpper ut under ett år. Det är tråkigt att man i en så allvarlig fråga som klimatet, väljer kortsiktigt publikfrieri framför långsiktig aktion.
Alliansens förslag på ett klimatmål om 35+3 procent minskade utsläpp till 2020 är en ambitiös målsättning som efterföljs av tuffa åtgärder. Vår bedömning är att med hjälp av de verktyg vi har så kommer vi att kunna uppnå vår målsättning. Klarar vi att nå längre med den verktygslåda vi presenterar, är det naturligtvis välkommet. Angripningssättet är positivt och lägger en god grund för ett fortsatt offensivt klimatarbete i Sverige och vårt internationella engagemang.
Om oppositionen menar allvar med att de vill bidra till Sveriges offensiva klimatarbete, är det dags att de slutar att se klimatfrågan som en tävling i politisk popularitet. Det enda vi tävlar mot är tiden och nivåerna av koldioxid i atmosfären. Det är dem vi ska övervinna.
Sverige är större än Stockholm, Mona
Mona Sahlin har ett passionerat engagemang för Tensta och Botkyrka, men det tycks bekomma henne mindre vad som händer i Piteå och Övertorneå. Hon är antingen okunnig eller ointresserad av livet utanför Stockholmsregionen.
Sitt första sommartal höll Sahlin i Botkyrka förra året. Där utlovade hon mångmiljardbelopp till förorterna. Bland åtgärderna fanns bland annat satsningar på fler jobb, omsorg och utbyggnad av kollektivtrafiken. Dessa är viktiga saker att främja. Men i alliansen arbetar vi för bättre möjligheter i hela Sverige, exempelvis genom lägre skatter för låginkomsttagare och förenklade reglerna för företagare. Sahlin kommer inte med några konkreta förslag om hur tillväxten ska ta fart och jobben bli fler i Sverige.
I riksdagens partiledardebatt i höstas fortsatte Mona Sahlin på sin stockholmsfixerade linje. Hon talade passionerat om hyresrätter innanför och utanför tullarna, Stockholms länstrafik och sparbeting på huvudstadens skolor. I årets första partiledardebatt var hon helt insnöad på vården i Stockholms landsting. Hon försökte gång efter annan skrämma väljarna med gräddfiler för människor med mycket pengar och åtskilda väntrum för arbetare och direktörer på sjukhusen i Stockholm.
Beskrivningarna ligger mycket långt ifrån verkligheten. I alliansen är vi glasklara med att den svenska vården ska vara skattefinansierad och solidarisk. Det är svårt för många ute i landet att känna igen sig i Sahlins beskrivningar. För de flesta är fler alternativ i vården någonting positivt. Svensk vård har allt att vinna på att verksamheten vitaliseras av kooperativ, ideella föreningar och entreprenörer.
Trots detta fortsätter Sahlin sin kampanj mot vården i Stockholm. Nyligen ställde hon upp i en TV-debatt mot Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt. Man får lätt uppfattningen att Sahlin är oppositionell landstingspolitiker snarare än oppositionens statsministerkandidat.
Under partiledardebatten i januari uppmanades Mona Sahlin av Maud Olofsson att ”resa ut i landet”. Men viljan eller förmågan sviker. När Sahlin i tisdags höll välfärdsrådslag, så valde hon ändå att förlägga det i Tensta och tala om Stockholm.
Vi måste ha välfärd, jobb och infrastruktur i hela Sverige. Om Sahlin inte kan eller vill diskutera det så är det kanske bäst för alla om hon blir landstingsråd i Stockholm istället för statsminister i Sverige efter nästa val.
Sitt första sommartal höll Sahlin i Botkyrka förra året. Där utlovade hon mångmiljardbelopp till förorterna. Bland åtgärderna fanns bland annat satsningar på fler jobb, omsorg och utbyggnad av kollektivtrafiken. Dessa är viktiga saker att främja. Men i alliansen arbetar vi för bättre möjligheter i hela Sverige, exempelvis genom lägre skatter för låginkomsttagare och förenklade reglerna för företagare. Sahlin kommer inte med några konkreta förslag om hur tillväxten ska ta fart och jobben bli fler i Sverige.
I riksdagens partiledardebatt i höstas fortsatte Mona Sahlin på sin stockholmsfixerade linje. Hon talade passionerat om hyresrätter innanför och utanför tullarna, Stockholms länstrafik och sparbeting på huvudstadens skolor. I årets första partiledardebatt var hon helt insnöad på vården i Stockholms landsting. Hon försökte gång efter annan skrämma väljarna med gräddfiler för människor med mycket pengar och åtskilda väntrum för arbetare och direktörer på sjukhusen i Stockholm.
Beskrivningarna ligger mycket långt ifrån verkligheten. I alliansen är vi glasklara med att den svenska vården ska vara skattefinansierad och solidarisk. Det är svårt för många ute i landet att känna igen sig i Sahlins beskrivningar. För de flesta är fler alternativ i vården någonting positivt. Svensk vård har allt att vinna på att verksamheten vitaliseras av kooperativ, ideella föreningar och entreprenörer.
Trots detta fortsätter Sahlin sin kampanj mot vården i Stockholm. Nyligen ställde hon upp i en TV-debatt mot Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt. Man får lätt uppfattningen att Sahlin är oppositionell landstingspolitiker snarare än oppositionens statsministerkandidat.
Under partiledardebatten i januari uppmanades Mona Sahlin av Maud Olofsson att ”resa ut i landet”. Men viljan eller förmågan sviker. När Sahlin i tisdags höll välfärdsrådslag, så valde hon ändå att förlägga det i Tensta och tala om Stockholm.
Vi måste ha välfärd, jobb och infrastruktur i hela Sverige. Om Sahlin inte kan eller vill diskutera det så är det kanske bäst för alla om hon blir landstingsråd i Stockholm istället för statsminister i Sverige efter nästa val.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)