Ansvarskommittén Svar till Anders Mansten

Svar till Anders Mansten i Piteå-Tidningen den 25 juli:

Sjukvårdens organisation avgörs regionalt

Anders Mansten, landstingspolitiker(fp), har rätt när han i PT den 24 juli kritiserar mig och Ansvarskommittén för att inte diskutera vilka organisatoriska förändringar som krävs i Norrbotten och övriga landsting i norra Sverige för att tillförsäkra en sjukvård med kvalitet och tillgänglighet i närheten av de bästa landstingen i Sverige. Mitt försvar är enkelt. Det är och kommer även i framtiden i allt väsentligt vara en fråga för regionalt valda politiker som Anders Mansten, Kent Ögren m fl och inte för statliga utredningar eller riksdagen.

Jag kan förstå Anders Manstens oro för att befolkningsunderlaget i de fyra nordligaste landstingen inte är tillräckligt för att trygga utvecklingen av den högspecialiserade regionsjukvården. En utvidgning av upptagningsområdet för regionsjukhuset i Umeå söderut mer än marginellt tror jag tyvärr inte är möjligt. Utmaningen är därför att trots ett litet befolkningsunderlag klara att behålla såväl högspecialiserad sjukvård som läkarutbildning i norra Sverige. Det kräver en gemensam kraftsamling över de nuvarande landstingsreviren.

Av tidigare debattinlägg har jag förstått att Anders Mansten förordar ett statligt huvudmannaskap för sjukvården. Det löser dock inte utmaningen med det låga befolkningsunderlaget för den högspecialiserade regionsjukvården i vår del av landet. Ett förstatligande av hälso- och sjukvården skulle också flytta de politiska besluten ännu längre bort från de människor som berörs. Erfarenheter från Norge visar att statens övertagande av huvudmannaskapet där varit mycket kostnadsdrivande och föga effektivt.

Det är bl a därför som Ansvarskommittén avvisar ett statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Samtidigt står det klart att de flesta av dagens landsting inte har tillräcklig kritisk massa för att göra nödvändiga investeringar inom sjukvården, bedriva forskning och vård av hög kvalitet, bära och utveckla spetskompetens samt att svara för kompetensutvecklingen i största allmänhet. En allvarlig brist är att landstingen inte klarar att ta emot och omsätta ny kunskap samtidigt som gamla metoder utmönstras.

Sett enbart till förutsättningar för att klara en kvalitet och tillgänglighet i hälso- och sjukvården så är bildandet av gemensam region utifrån de fyra nordligaste landstingen tämligen självklar. Även om hälso- och sjukvården är den viktigaste välfärdsuppgiften för den regionala nivån så kan den inte ensam få avgöra hur Sverige ska delas in regionalt. I norra Sverige är den stora geografiska ytan en viktig faktor att ta hänsyn till, samtidigt som det låga befolkningsunderlaget ökar vikten av samverkan för att klara en hälso- och sjukvård av högsta kvalitet.

Svar till ”Vänd om medan tid är” i NSD den 17 juli

Svar till ”Vänd om medan tid är” i NSD den 17 juli

Trygg i centerpolitiken

Jag kan lugna signaturen ”Centerpartister” med att jag stadigt står fast i centerideologin. Precis som det står i insändaren så har centerpartiet alltid stått för decentralisering och att beslut ska fattas så nära människan som möjligt. Det är just därför vi vill flytta över makt från staten till regionerna.

Tyvärr har insändarskribenten lurats av tidningsrubrikerna om ”storregionerna”. Det är regionernas uppgifter som är det viktiga att diskutera. Med fler uppgifter att ansvara för så krävs det också starkare regioner.

Stödet inom centerpartiet för detta är mycket starkt. Det finns entydiga stämmobeslut och skrivningar i centerpartiets valprogram. Särskilt för Norrbotten och dess inland är det viktigt att vi kan hävda våra intressen både mot staten och gentemot övriga regioner.

De alternativ som förts fram i regiondiskussionen är kommunsammanslagningar och/eller ökad statlig makt. Det vill jag som centerpartist inte vara med om.

Stefan Tornberg, LuleåRiksdagsledamot(c)

Ansvarskommittén Svar till Anders Mansten

Svar till Anders Mansten i Kuriren den 17 juli:

Sjukvårdens organisation avgörs regionalt

Anders Mansten, landstingspolitiker(fp), har rätt när han i Kuriren den 17 juli kritiserar mig och Ansvarskommittén för att inte diskutera vilka organisatoriska förändringar som krävs i Norrbotten och övriga landsting i norra Sverige för att tillförsäkra en sjukvård med kvalitet och tillgänglighet i närheten av de bästa landstingen i Sverige. Mitt försvar är enkelt. Det är och kommer även i framtiden i allt väsentligt vara en fråga för regionalt valda politiker som Anders Mansten, Kent Ögren m fl och inte för statliga utredningar eller riksdagen.

Jag kan förstå Anders Manstens oro för att befolkningsunderlaget i de fyra nordligaste landstingen inte är tillräckligt för att trygga utvecklingen av den högspecialiserade regionsjukvården. En utvidgning av upptagningsområdet för regionsjukhuset i Umeå söderut mer än marginellt tror jag tyvärr inte är möjligt. Utmaningen är därför att trots ett litet befolkningsunderlag klara att behålla såväl högspecialiserad sjukvård som läkarutbildning i norra Sverige. Det kräver en gemensam kraftsamling över de nuvarande landstingsreviren.

Av tidigare debattinlägg har jag förstått att Anders Mansten förordar ett statligt huvudmannaskap för sjukvården. Det löser dock inte utmaningen med det låga befolkningsunderlaget för den högspecialiserade regionsjukvården i vår del av landet. Ett förstatligande av hälso- och sjukvården skulle också flytta de politiska besluten ännu längre bort från de människor som berörs. Erfarenheter från Norge visar att statens övertagande av huvudmannaskapet där varit mycket kostnadsdrivande och föga effektivt.

Det är bl a därför som Ansvarskommittén avvisar ett statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Samtidigt står det klart att de flesta av dagens landsting inte har tillräcklig kritisk massa för att göra nödvändiga investeringar inom sjukvården, bedriva forskning och vård av hög kvalitet, bära och utveckla spetskompetens samt att svara för kompetensutvecklingen i största allmänhet. En allvarlig brist är att landstingen inte klarar att ta emot och omsätta ny kunskap samtidigt som gamla metoder utmönstras.

Sett enbart till förutsättningar för att klara en kvalitet och tillgänglighet i hälso- och sjukvården så är bildandet av gemensam region utifrån de fyra nordligaste landstingen tämligen självklar. Även om hälso- och sjukvården är den viktigaste välfärdsuppgiften för den regionala nivån så kan den inte ensam få avgöra hur Sverige ska delas in regionalt. I norra Sverige är den stora geografiska ytan en viktig faktor att ta hänsyn till, samtidigt som det låga befolkningsunderlaget ökar vikten av samverkan för att klara en hälso- och sjukvård av högsta kvalitet.

Ansvarskommittén Svar till Kent Ögren

Svar till Kent Ögren i Kuriren, NSD och Piteå-Tidningen den 10 juli:

Regeringen kommer inte ifrån ansvaret

Kent Ögren får gärna tycka att jag är pinsam och ifrågasätta min trovärdighet i regionfrågan. Jag hoppas dock inte att det ska få honom att avstå från att verka för en långsiktigt hållbar regionindelning i norra Sverige. Det är nu möjligheten finns att ge Norrbotten och dess invånare att få samma förutsättningar som i Skåne och Västra Götaland för att utveckla vår region och hävda vår rätt.

Till skillnad mot Kent Ögren så välkomnar jag att samtliga fyra allianspartier nu bejakar en indelning av Sverige i regioner. Förutsättningen att regionerna ska växa underifrån ser jag som självklar och det är också något som tydligt framhålls i Ansvarskommitténs betänkande. I och med alliansföreträdarnas artikel på DN-debatt den 7 juli har den oro som funnits för tvångssammanslagningar nu undanröjts.

Det innebär dock inte att utmaningarna blir mindre, vare sig för oss i Norrbotten eller för regeringen. För Norrbotten delar jag helt Kent Ögrens uppfattning om att vi nu lokalt och regionalt måste agera för att ta vara på möjligheten att forma en stark region i vår del av landet. Det är avgörande för välfärd, jobb och företagande i Norrbotten.

Regeringen måste positivt svara upp mot de initiativ som nu kommer att tas runt om i vårt land i den regionbildningsprocess som man öppnat för. Jag delar också Kent Ögrens uppfattning att regeringen inte kan komma ifrån ansvaret för statens organisation genom att hänvisa till ett underifrånperspektiv. En samordning av staten på regional nivå är nödvändig för att styrningen ska bli effektiv och likvärdig över hela landet.

Ansvarskommittén Svar till Hultin och Wikström

Svar till Bo Hultin(m) och Migelle Wikström(m) i Kuriren och NSD den 1o juli

Nu är det upp till bevis i regionfrågan

Moderaterna är det näst största partiet i Norrbotten. Det är en position som också ställer krav på dess företrädare att tydligt formulera vilken politik partiet står för. I regionfrågan har moderaterna i Norrbotten konsekvent sagt nej till alla initiativ och förslag utan att någon gång presentera ett alternativt förslag. Jag har förstått, och respekterat, att detta berott på att moderaterna inte velat ha någon folkvald regionalnivå överhuvudtaget.
Nu har moderaterna på nationell nivå accepterat att permanenta Skåne och Västra Götaland som regioner, och även öppnat upp för att övriga delar av Sverige ska kunna få formera sig i regioner på samma sätt. Det är mycket positivt och för mig som centerpartist är det självklart att de nya regionerna måste växa fram underifrån.
Därför har det varit frustrerande när ledande företrädare för moderaterna i landstinget som Bo Hultin och Migelle Wikström kritiserar Ansvarskommitténs förslag utifrån helt andra utgångspunkter. Istället för en diskussion om hur vi långsiktigt skapar de bästa förutsättningar för en positiv regionalutveckling och en sjukvård av högsta kvalitet i hela landet har de valt att föra en maktdiskussion utifrån landstingspolitikernas arbetsvillkor och vilka som råkar styra landstinget för tillfället.
Bo Hultin och Migelle Wikström refererar till Anders Manstens artikel i Kuriren den 5 juli om min debatteknik. En artikel som jag avstått att svara på eftersom det är upp till andra att bedöma trevligheten, kvaliteten och relevansen i mina och andras debattinlägg. Den som är intresserad att göra en egen värdering hittar mina, Manstens samt Hultins och Wikströms tidigare inlägg på Kuriren.nu.
Det som upprört är att jag i mitt inlägg ifrågasatt om Bo Hultin och Migelle Wikström läst Ansvarskommitténs förslag eftersom deras artikel var fylld av felaktiga påståenden om innerhållet i betänkandet. Nu hävdas att de läst förslaget, men det gör det inte lättare att svälja de påståenden om fullmäktigestorlekar, valkretsar, sjukvårdsorganisation, tidsplaner och skattesatser som inte har någon som helst bäring i betänkandet.
Därför är det positivt att Bo Hultin och Migelle Wikström i sitt senaste inlägg något lättar på förlåten om vad deras alternativ innebär. Helt klart har de läst den moderata partistyrelsen proposition i regionfrågan. Något förvirrande blir det dock eftersom deras tidigare kritik av Ansvarskommitténs förslag byggde på att det blir för få landstingspolitiker från Norrbotten i den nya regionen. Nu ska landstingen avskaffas, men ersättas av vad? Knappast mindre regioner utan sannolikt om ett statligt övertagande av landstingens och regionernas nuvarande uppgifter.
Moderaterna har på nationell nivå konstruktivt bidragit till att göra det tydligt att de nya regionerna måste växa fram underifrån. Det innebär samtidigt en utmaning för oss som är politiskt verksamma i Norrbottens kommuner och landsting. Hur anser vi att de bästa förutsättningarna skapas för en positiv utveckling i vår region? Nu duger det inte längre att skälla på Ansvarskommittén – nu är det upp till bevis på hemmaplan.