Ansvarskommittén Svar till Anders Mansten

Svar till Anders Mansten i Piteå-Tidningen den 25 juli:

Sjukvårdens organisation avgörs regionalt

Anders Mansten, landstingspolitiker(fp), har rätt när han i PT den 24 juli kritiserar mig och Ansvarskommittén för att inte diskutera vilka organisatoriska förändringar som krävs i Norrbotten och övriga landsting i norra Sverige för att tillförsäkra en sjukvård med kvalitet och tillgänglighet i närheten av de bästa landstingen i Sverige. Mitt försvar är enkelt. Det är och kommer även i framtiden i allt väsentligt vara en fråga för regionalt valda politiker som Anders Mansten, Kent Ögren m fl och inte för statliga utredningar eller riksdagen.

Jag kan förstå Anders Manstens oro för att befolkningsunderlaget i de fyra nordligaste landstingen inte är tillräckligt för att trygga utvecklingen av den högspecialiserade regionsjukvården. En utvidgning av upptagningsområdet för regionsjukhuset i Umeå söderut mer än marginellt tror jag tyvärr inte är möjligt. Utmaningen är därför att trots ett litet befolkningsunderlag klara att behålla såväl högspecialiserad sjukvård som läkarutbildning i norra Sverige. Det kräver en gemensam kraftsamling över de nuvarande landstingsreviren.

Av tidigare debattinlägg har jag förstått att Anders Mansten förordar ett statligt huvudmannaskap för sjukvården. Det löser dock inte utmaningen med det låga befolkningsunderlaget för den högspecialiserade regionsjukvården i vår del av landet. Ett förstatligande av hälso- och sjukvården skulle också flytta de politiska besluten ännu längre bort från de människor som berörs. Erfarenheter från Norge visar att statens övertagande av huvudmannaskapet där varit mycket kostnadsdrivande och föga effektivt.

Det är bl a därför som Ansvarskommittén avvisar ett statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Samtidigt står det klart att de flesta av dagens landsting inte har tillräcklig kritisk massa för att göra nödvändiga investeringar inom sjukvården, bedriva forskning och vård av hög kvalitet, bära och utveckla spetskompetens samt att svara för kompetensutvecklingen i största allmänhet. En allvarlig brist är att landstingen inte klarar att ta emot och omsätta ny kunskap samtidigt som gamla metoder utmönstras.

Sett enbart till förutsättningar för att klara en kvalitet och tillgänglighet i hälso- och sjukvården så är bildandet av gemensam region utifrån de fyra nordligaste landstingen tämligen självklar. Även om hälso- och sjukvården är den viktigaste välfärdsuppgiften för den regionala nivån så kan den inte ensam få avgöra hur Sverige ska delas in regionalt. I norra Sverige är den stora geografiska ytan en viktig faktor att ta hänsyn till, samtidigt som det låga befolkningsunderlaget ökar vikten av samverkan för att klara en hälso- och sjukvård av högsta kvalitet.