Bort med (s)kygglapparna

Svartill TCO:s Veronica Magnusson i NSD den 11 december
Visst har TCO visioner, skriver TCO-rådets ordförande Veronica Magnusson på NSD-debatt den 11 december som ett svar på ett tidigare inlägg av mig. Och det har jag inte tvivlat en sekund på. Däremot hade jag hellre diskuterat dessa vid vårt möte än använt den mesta tiden till att käbbla med mina socialdemokratiska kollegor.
Lite besviken och fundersam blir jag både som riksdagsledamot och medlem i TCO sedan mer än 30 år när Veronica Magnusson så enkelt viftar bort mina frågeställningar med att det är regeringens ansvar. Jag hade både en förväntan och föreställning om att TCO har ambitionen att vara aktivt när det gäller att forma vår gemensamma framtid. TCO Norrbotten behövs inte minst för att se till att de myter och vanföreställningar som finns om vår region inte får står oemotsagda, men också för att visa på vikten av att goda arbetsvillkor för den professionella och välutbildade arbetskraft som TCO företräder.
Därför är jag förvånad över att TCO är så ensidigt kritiska trots att Sverige nu får en politik som är så gynnsam för TCO:s medlemmar. Visserligen är jag medveten om att TCO vill sänka skatterna än mer för de med höga inkomster, men det ska inte skymma det faktum att det är mycket länge sedan som ingenjörer, lärare, poliser, ekonomer, sjuksköterskor m fl grupper fått så mycket kvar i plånboken som nu med alliansregeringen vid makten.
Det faktum att TCO nationellt leds av en aktiv socialdemokrat och tillika statssekreterare i en socialdemokratisk regering borde inte tillåtas påverka organisationens agerande. Tyvärr talar inte de senaste årens erfarenheter för att så skulle vara fallet. Något jag beklagar eftersom Sverige behöver aktiva och partipolitiskt obundna fackliga organisationer.