Svar till Anders Karlsson, Fredrik Lundh och Leif Pettersson i NSD den 24 april
Det är självklart välkommet att mina socialdemokratiska riksdagskollegor Anders Karlsson, Fredrik Lundh och Leif Pettersson vill ha blocköverskridande långsiktiga lösningar för försvaret. Försvaret är för viktigt för att utsättas för partipolitiskt käbbel. Särskilt viktigt är det att vi i Norrbottens gemensamt argumenterar för F21 och jägarbataljonen i Arvidsjaur.
Däremot är det oroande att Karlsson, Lundh och Pettersson uppenbarligen tror att försvarets problem uppstått under det senaste året. Jag och många andra har turbulensen kring försvaret under föregående mandatperioder i färskt minne. Det alliansregeringen nu gör är ställa krav på ordning och reda i den ekonomiska styrningen av försvaret. Plötsliga miljardunderskott när budgetåret knappt börjat är självklart oacceptabelt.
Det finns anledning att vara kritisk till att försvarspolitiken reducerats till en budgetfråga istället för att säkra försvarets förutsättningar att lösa sin uppgift. Och lugnare blir jag inte när Karlsson, Lundh och Pettersson anklagar regeringen för att ha beställt en Ferrari och betala för en Skoda. Eftersom socialdemokraternas budgetmotion kräver kraftiga besparingar på försvaret så har jag svårt att förstå hur de vill att "Ferrarin" ska finansieras, när de inte ens vill betala för en Skoda.
Det finns utrymme för att effektivisera det svenska försvaret, men saker och ting måste tas i rätt ordning. Det genomförs analyser och underlag tas fram varav det förslag som presenterades i förra veckan är en. Försvarsberedningens kommande rapport i vilken de ger förslag till inriktning av försvaret måste ses som den viktigaste.
Regeringen kommer därefter att sent i år lägga fram en inriktningsproposition i vilken man lägger fast försvarspolitiken för ett antal år framöver. Det är inför detta som behovet av ett samfällt norrbottniskt agerande för att visa betydelsen av F21 och jägarbataljonen i Arvidsjaur är viktigt.
söndag 27 april 2008
lördag 26 april 2008
Fler heltider med vår politik
Svar från mig och Krister Hammarbergh(m) till signaturen "Arbetslös i Norrbotten" i Kuriren 12 april
Det främsta syftet med de nya reglerna som trädde i kraft i april är att få fler som arbetar, färre som fastnar i deltidsjobb och att undvika att a-kassan överutnyttjas. Den tidigare arbetslöshetsförsäkringen innebar att den som var deltidsarbetslös kunde få ersättning så länge som sex år. Eftersom det också var möjligt att återkvalificera sig genom deltidsarbetslöshet innebar det i vissa fall att människor kunde ha ersättning så länge som 18 år. Det är inte acceptabelt då arbetslöshetsförsäkringen är till för att hantera omställningar i arbetslivet under en kortare tid, från arbetslöshet till arbete. Att det nu blir färre ersättningsdagar skapar också tryck på arbetsgivarna att erbjuda heltider. För att öka deltidsarbetandes och timanställdas möjlighet att få ett heltidsarbete kommer dessa under 2008 kunna kvalificera sig för nystartsjobb, under förutsättning att det är en heltidsanställning. Ensamstående föräldrar med försörjningsansvar för barn under 18 år kommer att erbjudas deltidssysselsättning inom jobb- och utvecklingsgarantin när de 75 ersättningsdagarna har förbrukats. Vi vill alltså underlätta för deltidsarbetslösa att så fort som möjligt hitta ett heltidsarbete och här är det viktigt att förmå arbetsgivare att erbjuda deltidsanställda heltid. Nystartsjobben ger arbetsgivaren möjlighet att anställa med en kraftigt reducerad arbetsgivaravgift. Deltidsarbetslösheten kostade omkring 6,4 miljarder kronor 2007. Vi anser att det inte rimligt att staten ska subventionera arbetsgivare som inte erbjuder sina anställa heltidsjobb.
Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden i Norrbotten kommer att kvarstå ett tag till och antalet sysselsatta bedöms öka ytterligare. Arbetsmarknadsläget i länet har utvecklats rekordstarkt och det är resultatet av den offensiva politik som alliansen bedriver. Vi kommer att fortsätta med jobbåtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta och anställa, allt för att se till att personer som står utanför arbetsmarkanden ska få jobb.
Det främsta syftet med de nya reglerna som trädde i kraft i april är att få fler som arbetar, färre som fastnar i deltidsjobb och att undvika att a-kassan överutnyttjas. Den tidigare arbetslöshetsförsäkringen innebar att den som var deltidsarbetslös kunde få ersättning så länge som sex år. Eftersom det också var möjligt att återkvalificera sig genom deltidsarbetslöshet innebar det i vissa fall att människor kunde ha ersättning så länge som 18 år. Det är inte acceptabelt då arbetslöshetsförsäkringen är till för att hantera omställningar i arbetslivet under en kortare tid, från arbetslöshet till arbete. Att det nu blir färre ersättningsdagar skapar också tryck på arbetsgivarna att erbjuda heltider. För att öka deltidsarbetandes och timanställdas möjlighet att få ett heltidsarbete kommer dessa under 2008 kunna kvalificera sig för nystartsjobb, under förutsättning att det är en heltidsanställning. Ensamstående föräldrar med försörjningsansvar för barn under 18 år kommer att erbjudas deltidssysselsättning inom jobb- och utvecklingsgarantin när de 75 ersättningsdagarna har förbrukats. Vi vill alltså underlätta för deltidsarbetslösa att så fort som möjligt hitta ett heltidsarbete och här är det viktigt att förmå arbetsgivare att erbjuda deltidsanställda heltid. Nystartsjobben ger arbetsgivaren möjlighet att anställa med en kraftigt reducerad arbetsgivaravgift. Deltidsarbetslösheten kostade omkring 6,4 miljarder kronor 2007. Vi anser att det inte rimligt att staten ska subventionera arbetsgivare som inte erbjuder sina anställa heltidsjobb.
Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden i Norrbotten kommer att kvarstå ett tag till och antalet sysselsatta bedöms öka ytterligare. Arbetsmarknadsläget i länet har utvecklats rekordstarkt och det är resultatet av den offensiva politik som alliansen bedriver. Vi kommer att fortsätta med jobbåtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta och anställa, allt för att se till att personer som står utanför arbetsmarkanden ska få jobb.
Tvåtredjedelssamhället – Nej tack!
Svar till signaturen ”R.L” i NSD den 24 april:
Det känns bra att signaturen ”R.L” trots allt inte ser mig som en typisk högerpolitiker eftersom inget att de kriterier som ställts upp stämmer in på mig. Däremot måste jag reagera starkt mot att jag anklagas påstå att huvuddelen av dem som är sjuka är bidragsfuskare. Så är inte fallet. Det jag inte accepterar är det tvåtredjedelssamhälle, med många i ett långvarigt utanförskap, som den socialdemokratiska politiken resulterat i.
Nu ser vi, trots R.L:s farhågor, att utanförskapet minskar. Ytterligare resurser satsas på vård och rehabilitering. Även jag har fått övernatta i förråd och expeditioner på Sunderby Sjukhus. Så jag inser av egen erfarenhet – både som patient och vårdarbetare – vikten av en välfungerande vård med kompetent och väl lönad vårdpersonal.
Det känns bra att signaturen ”R.L” trots allt inte ser mig som en typisk högerpolitiker eftersom inget att de kriterier som ställts upp stämmer in på mig. Däremot måste jag reagera starkt mot att jag anklagas påstå att huvuddelen av dem som är sjuka är bidragsfuskare. Så är inte fallet. Det jag inte accepterar är det tvåtredjedelssamhälle, med många i ett långvarigt utanförskap, som den socialdemokratiska politiken resulterat i.
Nu ser vi, trots R.L:s farhågor, att utanförskapet minskar. Ytterligare resurser satsas på vård och rehabilitering. Även jag har fått övernatta i förråd och expeditioner på Sunderby Sjukhus. Så jag inser av egen erfarenhet – både som patient och vårdarbetare – vikten av en välfungerande vård med kompetent och väl lönad vårdpersonal.
lördag 12 april 2008
Satsa på rehabilitering, inte passivisering
Svar till ”Sjuk även med nya regler” i NSD 5 april
Självklart är det inte regler som gör sjuka friska. Därför genomförs nu också den största satsningen på rehabilitering och företagshälsovård på mycket länge, totalt 3,4 miljarder kronor är avsatta. Vi vill att myndigheterna alltid ska utgå från det friska istället för det sjuka. Att ta vara på den arbetsförmåga som finns istället för att slentrianmässigt bevilja förtidspension. Därför gör vi det nu mer lönsamt att pröva ett arbete och samtidigt behålla sjukersättningen. Detta är ett centerförslag som blivit regeringspolitik.
Sverige har världens längsta sjukskrivningar trots att vi är ett av världens friskaste länder. För att minska ohälsan måste sjukförsäkringen reformeras. I juli börjar regeringens regler inom sjukförsäkringsområdet att gälla. Rehabiliteringskedjan ger Försäkringskassan tydligare riktlinjer för sjukskrivningsarbetet, något som kassan länge har efterfrågat. Sjukskrivningsprocessen har inte fungerat. I praktiken har tusentals människor blivit sjuka av en försäkring som skulle ge dem trygghet. Människor har passiviserats, inte rehabiliterats. Vi ger nu alla människor en chans att komma tillbaka från utanförskap och ohälsa.
Självklart är det inte regler som gör sjuka friska. Därför genomförs nu också den största satsningen på rehabilitering och företagshälsovård på mycket länge, totalt 3,4 miljarder kronor är avsatta. Vi vill att myndigheterna alltid ska utgå från det friska istället för det sjuka. Att ta vara på den arbetsförmåga som finns istället för att slentrianmässigt bevilja förtidspension. Därför gör vi det nu mer lönsamt att pröva ett arbete och samtidigt behålla sjukersättningen. Detta är ett centerförslag som blivit regeringspolitik.
Sverige har världens längsta sjukskrivningar trots att vi är ett av världens friskaste länder. För att minska ohälsan måste sjukförsäkringen reformeras. I juli börjar regeringens regler inom sjukförsäkringsområdet att gälla. Rehabiliteringskedjan ger Försäkringskassan tydligare riktlinjer för sjukskrivningsarbetet, något som kassan länge har efterfrågat. Sjukskrivningsprocessen har inte fungerat. I praktiken har tusentals människor blivit sjuka av en försäkring som skulle ge dem trygghet. Människor har passiviserats, inte rehabiliterats. Vi ger nu alla människor en chans att komma tillbaka från utanförskap och ohälsa.
Nu stoppas utsorteringen
Svar till Kristina Zakrisson mfl i NSD den 5 april
Kristina Zakrisson och övriga socialdemokratiska riksdagsledamöter från Norrbotten oroas över att jakten på de sjuka fortsätter. Jag kan lugna dem med att jakten från tidigare socialdemokratiska regeringen är avblåst och istället genomförs nu den största satsningen på rehabilitering och företagshälsovård på mycket länge, totalt 3,4 miljarder kronor är avsatta. Detta är ett centerförslag som blivit regeringspolitik.
Frågan hur socialdemokraternas alternativ ser ut? Är det när 750 000 personer är långtidssjukskrivna och förtidspensionerade? Är ett samhälle rättvist om var femte person i arbetsför ålder inte kan försörja sig själv? Så såg det nämligen ut efter tolv år av ”rättvis” politik. Alliansregeringen och centerpartiet presenterar istället en politik för minskad ohälsa.
Sverige har världens längsta sjukskrivningar trots att vi är ett av världens friskaste länder. För att minska ohälsan måste sjukförsäkringen reformeras. I juli börjar regeringens regler inom sjukförsäkringsområdet att gälla. Rehabiliteringskedjan ger Försäkringskassan tydligare riktlinjer för sjukskrivningsarbetet, något som kassan länge har efterfrågat. Sjukskrivningsprocessen har inte fungerat. I praktiken har tusentals människor blivit sjuka av en försäkring som skulle ge dem trygghet. Människor har passiviserats, inte rehabiliterats.
Vi vill att myndigheterna alltid ska utgå från det friska istället för det sjuka. Att ta vara på den arbetsförmåga som finns istället för att slentrianmässigt bevilja förtidspension. Därför gör vi det nu mer lönsamt att pröva ett arbete och samtidigt behålla sjukersättningen.
Det är också viktigt att upptäcka och ge stöd på ett tidigt stadium. Annars riskerar sjukskrivningarna att bli längre och återgången till arbetet svårare. Regeringen ska också låta utreda innehållet i begreppet arbetsförmåga, vilket har tolkats mycket olika i vårt avlånga land. Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetar med att ta fram medicinska riktlinjer för längden på sjukskrivningar för de vanligaste diagnoserna.
Det samhälle som socialdemokraterna skapade blev varken rättvist eller tryggt. När arbetslösheten skulle döljas sorterades de svagaste ut genom sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Socialdemokraterna erbjöd dem bidrag istället för jobb. Därför växte de sociala och ekonomiska klyftorna mellan 1995-2006. Vi ger nu alla människor en chans att komma tillbaka från utanförskap och ohälsa.
Kristina Zakrisson och övriga socialdemokratiska riksdagsledamöter från Norrbotten oroas över att jakten på de sjuka fortsätter. Jag kan lugna dem med att jakten från tidigare socialdemokratiska regeringen är avblåst och istället genomförs nu den största satsningen på rehabilitering och företagshälsovård på mycket länge, totalt 3,4 miljarder kronor är avsatta. Detta är ett centerförslag som blivit regeringspolitik.
Frågan hur socialdemokraternas alternativ ser ut? Är det när 750 000 personer är långtidssjukskrivna och förtidspensionerade? Är ett samhälle rättvist om var femte person i arbetsför ålder inte kan försörja sig själv? Så såg det nämligen ut efter tolv år av ”rättvis” politik. Alliansregeringen och centerpartiet presenterar istället en politik för minskad ohälsa.
Sverige har världens längsta sjukskrivningar trots att vi är ett av världens friskaste länder. För att minska ohälsan måste sjukförsäkringen reformeras. I juli börjar regeringens regler inom sjukförsäkringsområdet att gälla. Rehabiliteringskedjan ger Försäkringskassan tydligare riktlinjer för sjukskrivningsarbetet, något som kassan länge har efterfrågat. Sjukskrivningsprocessen har inte fungerat. I praktiken har tusentals människor blivit sjuka av en försäkring som skulle ge dem trygghet. Människor har passiviserats, inte rehabiliterats.
Vi vill att myndigheterna alltid ska utgå från det friska istället för det sjuka. Att ta vara på den arbetsförmåga som finns istället för att slentrianmässigt bevilja förtidspension. Därför gör vi det nu mer lönsamt att pröva ett arbete och samtidigt behålla sjukersättningen.
Det är också viktigt att upptäcka och ge stöd på ett tidigt stadium. Annars riskerar sjukskrivningarna att bli längre och återgången till arbetet svårare. Regeringen ska också låta utreda innehållet i begreppet arbetsförmåga, vilket har tolkats mycket olika i vårt avlånga land. Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetar med att ta fram medicinska riktlinjer för längden på sjukskrivningar för de vanligaste diagnoserna.
Det samhälle som socialdemokraterna skapade blev varken rättvist eller tryggt. När arbetslösheten skulle döljas sorterades de svagaste ut genom sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Socialdemokraterna erbjöd dem bidrag istället för jobb. Därför växte de sociala och ekonomiska klyftorna mellan 1995-2006. Vi ger nu alla människor en chans att komma tillbaka från utanförskap och ohälsa.
Jobbpolitiken fortsätter
Svar till ”Arbetslös i Norrbotten” i Kuriren den 12 april
Sverige har nu den snabbast sjunkande arbetslösheten i hela västvärlden och arbetet mot full sysselsättning fortsätter. Snabbast sjunker den i Norrbotten. Det är viktigt inte bara för dem som kommer i arbete och därmed ges bättre förutsättningar att styra över sina egna liv. Fler i arbete är den viktigaste förutsättningen för att Sverige ska klara av att satsa mer på unga och äldre. Endast ett land med en fungerande arbetsmarknad klarar av att finansiera en gemensam trygghet i form av utbildning, sjukvård och äldreomsorg.
Sverige har nu den snabbast sjunkande arbetslösheten i hela västvärlden och arbetet mot full sysselsättning fortsätter. Snabbast sjunker den i Norrbotten. Det är viktigt inte bara för dem som kommer i arbete och därmed ges bättre förutsättningar att styra över sina egna liv. Fler i arbete är den viktigaste förutsättningen för att Sverige ska klara av att satsa mer på unga och äldre. Endast ett land med en fungerande arbetsmarknad klarar av att finansiera en gemensam trygghet i form av utbildning, sjukvård och äldreomsorg.
söndag 9 mars 2008
Fel med gräddfil för riksdagsledamöter
Svar till Ulf Anderssons insändare i NSD den 5 mars
Ulf Andersson frågar i en insändare i NSD den 5 mars vad jag anser om pensions- och trygghetssystemen för riksdagsledamöter. För mig är det självklart att riksdagsledamöter inte ska ha bättre villkor än övriga på arbetsmarknaden. Det måste löna sig att arbeta även för fd riksdagsledamöter.
Ulf Andersson frågar i en insändare i NSD den 5 mars vad jag anser om pensions- och trygghetssystemen för riksdagsledamöter. För mig är det självklart att riksdagsledamöter inte ska ha bättre villkor än övriga på arbetsmarknaden. Det måste löna sig att arbeta även för fd riksdagsledamöter.
Mer makt till Norrland
Svar till signaturen ”Åke i Skellefteå” i NSD den 5 mars
”Åke i Skellefteå” har rätt i att det är viktigt med en positiv befolkningsutveckling för Norrbotten och andra delar av norra Sverige. Arbetslösheten minskar mest i Norrbotten och nu är det arbetskraftsbristen som är det största hotet mot en fortsatt positiv utveckling av näringslivet. Därför är det avgörande att det är attraktivt bo och verka i norra Sverige för så väl löntagare och företagare.
Centerpartiet är det parti som hårdast driver på för att skapa goda förutsättningar för att bo, jobba och driva företag i hela vårt land. Därför är Åkes attack på centerpartiet svår att förstå. Norrbotniabanan är viktig för utvecklingen i hela vårt land och centerpartiet agerar på alla nivåer för att projektet ska förverkligas.
För mig och centerpartiet är också självklart att makten ska flyttas från staten till regionerna och kommunerna. Det är lokalt och regionalt som kunskapen och engagemanget för att utveckla vår bygd är som starkast. Centerpartiet är liksom ”Åke i Skellefteå” för att en del av vattenkraftens vinster blir kvar som utvecklingskapital i de vattenkraftsproducerande kommunerna.
”Åke i Skellefteå” har rätt i att det är viktigt med en positiv befolkningsutveckling för Norrbotten och andra delar av norra Sverige. Arbetslösheten minskar mest i Norrbotten och nu är det arbetskraftsbristen som är det största hotet mot en fortsatt positiv utveckling av näringslivet. Därför är det avgörande att det är attraktivt bo och verka i norra Sverige för så väl löntagare och företagare.
Centerpartiet är det parti som hårdast driver på för att skapa goda förutsättningar för att bo, jobba och driva företag i hela vårt land. Därför är Åkes attack på centerpartiet svår att förstå. Norrbotniabanan är viktig för utvecklingen i hela vårt land och centerpartiet agerar på alla nivåer för att projektet ska förverkligas.
För mig och centerpartiet är också självklart att makten ska flyttas från staten till regionerna och kommunerna. Det är lokalt och regionalt som kunskapen och engagemanget för att utveckla vår bygd är som starkast. Centerpartiet är liksom ”Åke i Skellefteå” för att en del av vattenkraftens vinster blir kvar som utvecklingskapital i de vattenkraftsproducerande kommunerna.
tisdag 4 mars 2008
Överbudspolitik inte bra för klimatet
(tillsammans med Claes Västerteg)
På tisdagen visade Sverige återigen handlingskraft och vilja i att vara med och lösa klimatfrågan. Alliansens målsättning och handlingsplan som presenteras i Klimatberedningen innebär att ett viktigt steg mot det fossilfria samhället tagits. Målet är tydligt och verktygen för att ta oss dit är utformade. Sverige kan minska utsläppen av växthusgaser med 35+3 procent till år 2020, och därmed lägger Alliansen det tuffaste förslag som något EU-land någonsin föreslagit. Vårt löfte om att ligga i framkant kvarstår. Ett genomförande av beredningens förslag skulle leda till utsläppsminskningar på cirka 27 miljoner ton koldioxid jämfört med 1990. Detta skulle innebära en minskning av utsläppen med just 38 procent.
Resan fram till beredningens åtgärdspaket och förslag har tidvis varit tuff och inneburit ett givande och tagande från alla parter. Kortsiktiga partiintressen har i stor utsträckning fått stå tillbaka för klimatfrågans allvar och behov av lösningar. Som centerpartister är det givetvis glädjande att se att våra förslag och syn på hur en offensiv klimatpolitik ska föras, har fått så stort genomslag i beredningen. Såväl principen om att det är den som smutsar ner miljön och påverkar klimatet negativt som också ska betala, liksom stimulans för att främja det klimatsmarta är inriktningar som Centerpartiet drivit och bygger sin miljöpolitik på.
Vad gäller klimatmålet för Sverige på kort sikt kom beredningen tyvärr inte till enighet. Oppositionen har valt att lägga sig på en nivå som beredningens åtgärdspaket inte är beräknad att uppfylla. Därmed har socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern återigen satt mål före medel och bygger politiska luftslott som saknar grund och fullständiga åtgärder. Att lobba för efterkonvertering av bilparken eller lägre elpriser löser inte klimatfrågan. Det bidrar inte till de koldioxidminskningar om ytterligare 7 miljoner ton som oppositionens förslag innebär. 7 miljoner ton är en tiondel av Sveriges totala utsläpp eller lika mycket som Island och Malta tillsammans släpper ut under ett år. Det är tråkigt att man i en så allvarlig fråga som klimatet, väljer kortsiktigt publikfrieri framför långsiktig aktion.
Alliansens förslag på ett klimatmål om 35+3 procent minskade utsläpp till 2020 är en ambitiös målsättning som efterföljs av tuffa åtgärder. Vår bedömning är att med hjälp av de verktyg vi har så kommer vi att kunna uppnå vår målsättning. Klarar vi att nå längre med den verktygslåda vi presenterar, är det naturligtvis välkommet. Angripningssättet är positivt och lägger en god grund för ett fortsatt offensivt klimatarbete i Sverige och vårt internationella engagemang.
Om oppositionen menar allvar med att de vill bidra till Sveriges offensiva klimatarbete, är det dags att de slutar att se klimatfrågan som en tävling i politisk popularitet. Det enda vi tävlar mot är tiden och nivåerna av koldioxid i atmosfären. Det är dem vi ska övervinna.
På tisdagen visade Sverige återigen handlingskraft och vilja i att vara med och lösa klimatfrågan. Alliansens målsättning och handlingsplan som presenteras i Klimatberedningen innebär att ett viktigt steg mot det fossilfria samhället tagits. Målet är tydligt och verktygen för att ta oss dit är utformade. Sverige kan minska utsläppen av växthusgaser med 35+3 procent till år 2020, och därmed lägger Alliansen det tuffaste förslag som något EU-land någonsin föreslagit. Vårt löfte om att ligga i framkant kvarstår. Ett genomförande av beredningens förslag skulle leda till utsläppsminskningar på cirka 27 miljoner ton koldioxid jämfört med 1990. Detta skulle innebära en minskning av utsläppen med just 38 procent.
Resan fram till beredningens åtgärdspaket och förslag har tidvis varit tuff och inneburit ett givande och tagande från alla parter. Kortsiktiga partiintressen har i stor utsträckning fått stå tillbaka för klimatfrågans allvar och behov av lösningar. Som centerpartister är det givetvis glädjande att se att våra förslag och syn på hur en offensiv klimatpolitik ska föras, har fått så stort genomslag i beredningen. Såväl principen om att det är den som smutsar ner miljön och påverkar klimatet negativt som också ska betala, liksom stimulans för att främja det klimatsmarta är inriktningar som Centerpartiet drivit och bygger sin miljöpolitik på.
Vad gäller klimatmålet för Sverige på kort sikt kom beredningen tyvärr inte till enighet. Oppositionen har valt att lägga sig på en nivå som beredningens åtgärdspaket inte är beräknad att uppfylla. Därmed har socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern återigen satt mål före medel och bygger politiska luftslott som saknar grund och fullständiga åtgärder. Att lobba för efterkonvertering av bilparken eller lägre elpriser löser inte klimatfrågan. Det bidrar inte till de koldioxidminskningar om ytterligare 7 miljoner ton som oppositionens förslag innebär. 7 miljoner ton är en tiondel av Sveriges totala utsläpp eller lika mycket som Island och Malta tillsammans släpper ut under ett år. Det är tråkigt att man i en så allvarlig fråga som klimatet, väljer kortsiktigt publikfrieri framför långsiktig aktion.
Alliansens förslag på ett klimatmål om 35+3 procent minskade utsläpp till 2020 är en ambitiös målsättning som efterföljs av tuffa åtgärder. Vår bedömning är att med hjälp av de verktyg vi har så kommer vi att kunna uppnå vår målsättning. Klarar vi att nå längre med den verktygslåda vi presenterar, är det naturligtvis välkommet. Angripningssättet är positivt och lägger en god grund för ett fortsatt offensivt klimatarbete i Sverige och vårt internationella engagemang.
Om oppositionen menar allvar med att de vill bidra till Sveriges offensiva klimatarbete, är det dags att de slutar att se klimatfrågan som en tävling i politisk popularitet. Det enda vi tävlar mot är tiden och nivåerna av koldioxid i atmosfären. Det är dem vi ska övervinna.
Sverige är större än Stockholm, Mona
Mona Sahlin har ett passionerat engagemang för Tensta och Botkyrka, men det tycks bekomma henne mindre vad som händer i Piteå och Övertorneå. Hon är antingen okunnig eller ointresserad av livet utanför Stockholmsregionen.
Sitt första sommartal höll Sahlin i Botkyrka förra året. Där utlovade hon mångmiljardbelopp till förorterna. Bland åtgärderna fanns bland annat satsningar på fler jobb, omsorg och utbyggnad av kollektivtrafiken. Dessa är viktiga saker att främja. Men i alliansen arbetar vi för bättre möjligheter i hela Sverige, exempelvis genom lägre skatter för låginkomsttagare och förenklade reglerna för företagare. Sahlin kommer inte med några konkreta förslag om hur tillväxten ska ta fart och jobben bli fler i Sverige.
I riksdagens partiledardebatt i höstas fortsatte Mona Sahlin på sin stockholmsfixerade linje. Hon talade passionerat om hyresrätter innanför och utanför tullarna, Stockholms länstrafik och sparbeting på huvudstadens skolor. I årets första partiledardebatt var hon helt insnöad på vården i Stockholms landsting. Hon försökte gång efter annan skrämma väljarna med gräddfiler för människor med mycket pengar och åtskilda väntrum för arbetare och direktörer på sjukhusen i Stockholm.
Beskrivningarna ligger mycket långt ifrån verkligheten. I alliansen är vi glasklara med att den svenska vården ska vara skattefinansierad och solidarisk. Det är svårt för många ute i landet att känna igen sig i Sahlins beskrivningar. För de flesta är fler alternativ i vården någonting positivt. Svensk vård har allt att vinna på att verksamheten vitaliseras av kooperativ, ideella föreningar och entreprenörer.
Trots detta fortsätter Sahlin sin kampanj mot vården i Stockholm. Nyligen ställde hon upp i en TV-debatt mot Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt. Man får lätt uppfattningen att Sahlin är oppositionell landstingspolitiker snarare än oppositionens statsministerkandidat.
Under partiledardebatten i januari uppmanades Mona Sahlin av Maud Olofsson att ”resa ut i landet”. Men viljan eller förmågan sviker. När Sahlin i tisdags höll välfärdsrådslag, så valde hon ändå att förlägga det i Tensta och tala om Stockholm.
Vi måste ha välfärd, jobb och infrastruktur i hela Sverige. Om Sahlin inte kan eller vill diskutera det så är det kanske bäst för alla om hon blir landstingsråd i Stockholm istället för statsminister i Sverige efter nästa val.
Sitt första sommartal höll Sahlin i Botkyrka förra året. Där utlovade hon mångmiljardbelopp till förorterna. Bland åtgärderna fanns bland annat satsningar på fler jobb, omsorg och utbyggnad av kollektivtrafiken. Dessa är viktiga saker att främja. Men i alliansen arbetar vi för bättre möjligheter i hela Sverige, exempelvis genom lägre skatter för låginkomsttagare och förenklade reglerna för företagare. Sahlin kommer inte med några konkreta förslag om hur tillväxten ska ta fart och jobben bli fler i Sverige.
I riksdagens partiledardebatt i höstas fortsatte Mona Sahlin på sin stockholmsfixerade linje. Hon talade passionerat om hyresrätter innanför och utanför tullarna, Stockholms länstrafik och sparbeting på huvudstadens skolor. I årets första partiledardebatt var hon helt insnöad på vården i Stockholms landsting. Hon försökte gång efter annan skrämma väljarna med gräddfiler för människor med mycket pengar och åtskilda väntrum för arbetare och direktörer på sjukhusen i Stockholm.
Beskrivningarna ligger mycket långt ifrån verkligheten. I alliansen är vi glasklara med att den svenska vården ska vara skattefinansierad och solidarisk. Det är svårt för många ute i landet att känna igen sig i Sahlins beskrivningar. För de flesta är fler alternativ i vården någonting positivt. Svensk vård har allt att vinna på att verksamheten vitaliseras av kooperativ, ideella föreningar och entreprenörer.
Trots detta fortsätter Sahlin sin kampanj mot vården i Stockholm. Nyligen ställde hon upp i en TV-debatt mot Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt. Man får lätt uppfattningen att Sahlin är oppositionell landstingspolitiker snarare än oppositionens statsministerkandidat.
Under partiledardebatten i januari uppmanades Mona Sahlin av Maud Olofsson att ”resa ut i landet”. Men viljan eller förmågan sviker. När Sahlin i tisdags höll välfärdsrådslag, så valde hon ändå att förlägga det i Tensta och tala om Stockholm.
Vi måste ha välfärd, jobb och infrastruktur i hela Sverige. Om Sahlin inte kan eller vill diskutera det så är det kanske bäst för alla om hon blir landstingsråd i Stockholm istället för statsminister i Sverige efter nästa val.
torsdag 21 februari 2008
Alliansens politik är framgångsrik
Svar till Piteå-Tidningens ledare den 7 februari
Piteå-Tidningens ledarskribents verklighetsuppfattning styrs uppenbarligen helt av alliansregeringens göranden. (S)lutsatsen är naivt enkel; det som alliansregeringen gör är med automatik så väl fel som misslyckat. Så också i ledaren den 7 februari där det påstås att det blivit dyrare att anställa med alliansregeringens politik när det bevisligen är precis tvärtom.
Nystartsjobb, instegsjobb, slopad särskild löneskatt för personer 65 år och äldre samt nedsatta socialavgifter för 18–24-åringar är några exempel som gjort det lönsammare att anställa, utan att lönen sänkts. Detta, i kombination med en förbättrad matchningsprocess, har resulterat i att det ökande arbetskraftsutbudet kunnat växlas över i ökad sysselsättning.
Regeringen avskaffade 1 jan 2007 de femprocentiga generella avdragen av socialavgifterna, eftersom nedsättningen inte ledde till ökad sysselsättning. Det var en tidsbegränsad nedsättning vars avveckling inletts redan av den socialdemokratiska regeringen. Riksdagens revisorer hade också pekat på att kostnaden, vid generella nedsättningar, per nytt jobb är mycket hög.
För att uppnå en större effekt är det bättre att åtgärderna i stället riktas till de grupper som har en svagare ställning på arbetsmarknaden, som ungdomar, personer med enbart förgymnasial utbildning och utrikes födda. Genom att arbetsgivaravgifterna för dessa grupper sänks, ökar efterfrågan. Resultatet blir ökad sysselsättning vilket också skett.
Alliansregeringens satsning på att uppnå en ökad sysselsättning, genom sänkta trösklar för att anställa, är framgångsrik. Effekterna av satsningarna är både mer långsiktiga och mer träffsäkra än de generella avdragen. Dessutom måste självklart även de småföretag som inte anställer få bättre ekonomiska förutsättningar, men det finns bättre och mer kostnadseffektiva sätt än generellt sänkta arbetsgivaravgifter.
Piteå-Tidningens ledarskribents verklighetsuppfattning styrs uppenbarligen helt av alliansregeringens göranden. (S)lutsatsen är naivt enkel; det som alliansregeringen gör är med automatik så väl fel som misslyckat. Så också i ledaren den 7 februari där det påstås att det blivit dyrare att anställa med alliansregeringens politik när det bevisligen är precis tvärtom.
Nystartsjobb, instegsjobb, slopad särskild löneskatt för personer 65 år och äldre samt nedsatta socialavgifter för 18–24-åringar är några exempel som gjort det lönsammare att anställa, utan att lönen sänkts. Detta, i kombination med en förbättrad matchningsprocess, har resulterat i att det ökande arbetskraftsutbudet kunnat växlas över i ökad sysselsättning.
Regeringen avskaffade 1 jan 2007 de femprocentiga generella avdragen av socialavgifterna, eftersom nedsättningen inte ledde till ökad sysselsättning. Det var en tidsbegränsad nedsättning vars avveckling inletts redan av den socialdemokratiska regeringen. Riksdagens revisorer hade också pekat på att kostnaden, vid generella nedsättningar, per nytt jobb är mycket hög.
För att uppnå en större effekt är det bättre att åtgärderna i stället riktas till de grupper som har en svagare ställning på arbetsmarknaden, som ungdomar, personer med enbart förgymnasial utbildning och utrikes födda. Genom att arbetsgivaravgifterna för dessa grupper sänks, ökar efterfrågan. Resultatet blir ökad sysselsättning vilket också skett.
Alliansregeringens satsning på att uppnå en ökad sysselsättning, genom sänkta trösklar för att anställa, är framgångsrik. Effekterna av satsningarna är både mer långsiktiga och mer träffsäkra än de generella avdragen. Dessutom måste självklart även de småföretag som inte anställer få bättre ekonomiska förutsättningar, men det finns bättre och mer kostnadseffektiva sätt än generellt sänkta arbetsgivaravgifter.
onsdag 20 februari 2008
Välkommet engagemang för Norrbotniabanan
Svar till Anders Berg med flera representanter för LO, IF Metall och SEKO i Kuriren den 16 februari:
De fackliga representanterna Anders Berg från LO, Roger Forsberg från IF Metall och Lars-Olof Engdahl från SEKO frågar i Kuriren den 16 februari vad jag som riksdagsledamot och alliansregeringen gjort ”för att tillgodose Norrbottens behov av en infrastruktur som gynnar företagens och Norrbottens konkurrenskraft”. När det gäller mitt engagemang så har jag så väl motionerat som i riksdagsdebatterna lyft fram nödvändigheten av infrastruktursatsningar som Norrbotniabanan.
Från regeringens sida fanns i statsbudgeten en rekordhögsatsning på drift- och underhåll av vägar- och järnvägar. Särskilt glädjande var att de mindre och enskilda vägarna prioriterades. Inför den infrastrukturproposition som kommer i september har det utlovats satsningar dels i närtid för att täcka upp de stora ekonomiska bristerna i den socialdemokratiska regeringens infrastrukturplaner och dels stora investeringar i järnvägar under den kommande planeringsperioden.
Engagemanget från de fackliga företrädarna för infrastruktutsatsningar och Norrbotniabanan är mycket välkommet. Jag har annars förvånats över att ledande socialdemokrater i varit så angelägna om att dödförklara Norrbotniabanan. I riksdagsdebatterna är det franförallt behovet att infrastruktutsatsningar i storstadsområdena som lyfts fram av socialdemokraterna. Därför är det angeläget att regionala företrädare för samtliga partier och organisationer nu agerar så att Norrbotniabanan kan förverkligas.
De fackliga representanterna Anders Berg från LO, Roger Forsberg från IF Metall och Lars-Olof Engdahl från SEKO frågar i Kuriren den 16 februari vad jag som riksdagsledamot och alliansregeringen gjort ”för att tillgodose Norrbottens behov av en infrastruktur som gynnar företagens och Norrbottens konkurrenskraft”. När det gäller mitt engagemang så har jag så väl motionerat som i riksdagsdebatterna lyft fram nödvändigheten av infrastruktursatsningar som Norrbotniabanan.
Från regeringens sida fanns i statsbudgeten en rekordhögsatsning på drift- och underhåll av vägar- och järnvägar. Särskilt glädjande var att de mindre och enskilda vägarna prioriterades. Inför den infrastrukturproposition som kommer i september har det utlovats satsningar dels i närtid för att täcka upp de stora ekonomiska bristerna i den socialdemokratiska regeringens infrastrukturplaner och dels stora investeringar i järnvägar under den kommande planeringsperioden.
Engagemanget från de fackliga företrädarna för infrastruktutsatsningar och Norrbotniabanan är mycket välkommet. Jag har annars förvånats över att ledande socialdemokrater i varit så angelägna om att dödförklara Norrbotniabanan. I riksdagsdebatterna är det franförallt behovet att infrastruktutsatsningar i storstadsområdena som lyfts fram av socialdemokraterna. Därför är det angeläget att regionala företrädare för samtliga partier och organisationer nu agerar så att Norrbotniabanan kan förverkligas.
Nu förbättras sjukförsäkringen
Debattartikel tillsammans med Solveig Zander
Mona Sahlin och socialdemokraterna lovar att återställa rättvisan. Men vad menar de egentligen med rättvisa? Är det när 750 000 personer är långtidssjukskrivna och förtidspensionerade? Är ett samhälle rättvist om var femte person i arbetsför ålder inte kan försörja sig själv? Så såg det nämligen ut efter tolv år av ”rättvis” politik. Alliansregeringen och centerpartiet presenterar istället en politik för minskad ohälsa.
Sverige har världens längsta sjukskrivningar trots att vi är ett av världens friskaste länder. För att minska ohälsan måste sjukförsäkringen reformeras. I juli börjar regeringens regler inom sjukförsäkringsområdet att gälla. Rehabiliteringskedjan ger Försäkringskassan tydligare riktlinjer för sjukskrivningsarbetet, något som kassan länge har efterfrågat. Sjukskrivningsprocessen har inte fungerat. I praktiken har tusentals människor blivit sjuka av en försäkring som skulle ge dem trygghet. Människor har passiviserats, inte rehabiliterats.
Vi vill att myndigheterna alltid ska utgå från det friska istället för det sjuka. Att ta vara på den arbetsförmåga som finns istället för att slentrianmässigt bevilja förtidspension. Därför gör vi det nu mer lönsamt att pröva ett arbete och samtidigt behålla sjukersättningen. Vi genomför också den största satsningen på rehabilitering och företagshälsovård på mycket länge, totalt 3,4 miljarder kronor är avsatta. Detta är ett centerförslag som blivit regeringspolitik.
Det är också viktigt att upptäcka och ge stöd på ett tidigt stadium. Annars riskerar sjukskrivningarna att bli längre och återgången till arbetet svårare. Från januari kan arbetsgivarna begära sjukintyg från den första sjukdagen. När detta först prövades på Karolinska universitetssjukhuset rasade de korta sjukskrivningarna. Regeringen ska också låta utreda innehållet i begreppet arbetsförmåga, vilket har tolkats mycket olika i vårt avlånga land. Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetar med att ta fram medicinska riktlinjer för längden på sjukskrivningar för de vanligaste diagnoserna.
Det samhälle som socialdemokraterna skapade blev varken rättvist eller tryggt. När arbetslösheten skulle döljas sorterades de svagaste ut genom sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Socialdemokraterna erbjöd dem bidrag istället för jobb. Därför växte de sociala och ekonomiska klyftorna mellan 1995-2006. Vi ger nu alla människor en chans att komma tillbaka från utanförskap och ohälsa.
Mona Sahlin och socialdemokraterna lovar att återställa rättvisan. Men vad menar de egentligen med rättvisa? Är det när 750 000 personer är långtidssjukskrivna och förtidspensionerade? Är ett samhälle rättvist om var femte person i arbetsför ålder inte kan försörja sig själv? Så såg det nämligen ut efter tolv år av ”rättvis” politik. Alliansregeringen och centerpartiet presenterar istället en politik för minskad ohälsa.
Sverige har världens längsta sjukskrivningar trots att vi är ett av världens friskaste länder. För att minska ohälsan måste sjukförsäkringen reformeras. I juli börjar regeringens regler inom sjukförsäkringsområdet att gälla. Rehabiliteringskedjan ger Försäkringskassan tydligare riktlinjer för sjukskrivningsarbetet, något som kassan länge har efterfrågat. Sjukskrivningsprocessen har inte fungerat. I praktiken har tusentals människor blivit sjuka av en försäkring som skulle ge dem trygghet. Människor har passiviserats, inte rehabiliterats.
Vi vill att myndigheterna alltid ska utgå från det friska istället för det sjuka. Att ta vara på den arbetsförmåga som finns istället för att slentrianmässigt bevilja förtidspension. Därför gör vi det nu mer lönsamt att pröva ett arbete och samtidigt behålla sjukersättningen. Vi genomför också den största satsningen på rehabilitering och företagshälsovård på mycket länge, totalt 3,4 miljarder kronor är avsatta. Detta är ett centerförslag som blivit regeringspolitik.
Det är också viktigt att upptäcka och ge stöd på ett tidigt stadium. Annars riskerar sjukskrivningarna att bli längre och återgången till arbetet svårare. Från januari kan arbetsgivarna begära sjukintyg från den första sjukdagen. När detta först prövades på Karolinska universitetssjukhuset rasade de korta sjukskrivningarna. Regeringen ska också låta utreda innehållet i begreppet arbetsförmåga, vilket har tolkats mycket olika i vårt avlånga land. Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetar med att ta fram medicinska riktlinjer för längden på sjukskrivningar för de vanligaste diagnoserna.
Det samhälle som socialdemokraterna skapade blev varken rättvist eller tryggt. När arbetslösheten skulle döljas sorterades de svagaste ut genom sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Socialdemokraterna erbjöd dem bidrag istället för jobb. Därför växte de sociala och ekonomiska klyftorna mellan 1995-2006. Vi ger nu alla människor en chans att komma tillbaka från utanförskap och ohälsa.
tisdag 12 februari 2008
NSD-krönika 080212
För kärlekens – och Norrbottens – skull
För snart åtta år sedan visades utställningen ”Ecce Homo” i Luleå. En vacker, utmanande – och för många provokativ – fotoutställning där händelser ut Bibeln visades i miljöer från gayvärlden. Utställningen orsakade starkar reaktioner med demonstrationer som urartade till handgripligheter och hot mot såväl fotografen Elisabeth Ohlson Wallin som präster och riksdagsledamöter.
I söndags var det vernissage på Norrbottensmuseum för Elisabeth Ohlson Wallins nya utställning ”In Hate We Trust”. En utställning som kan ses som en uppföljare till ”Ecce Homo”. Och även denna gång har hennes utställning orsakat debatt om än inte lika upphetsad. En positiv tolkning av det är att det trots allt skett en förändring i samhällsklimatet där det blivit mer legitimt att offentligt diskutera den utsatthet som många homo-, bi- och transsexuella tvingas leva i.
Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin fanns på plats under vernissagen i söndags där hon berättade om arbetet med utställningen. Ett arbete som fick sin start som en reaktion mot pastor Åke Green predikan i Borgholms pingstkyrka om homosexuella som ”cancersvulst i samhällskroppen. Det är också denna första bild från en minst sagt tudelad kyrkolokal som väckt de starkaste känslorna.
Övriga bilder illustrerar hatbrott och övergrepp mot homosexuella begångna under 2006. Vackra, men fruktansvärt skrämmande bilder. Bilder som denna gång inte bara är en provokation mot kyrkan utan mot hela vårt samhälle som tillåter detta ske.
Elisabeth Ohlson Wallin berättar att redan under denna vecka kommer utställningen att kompletteras med ytterligare en bild. En bild som ska illustrera de attentat som RFSL:s lokal i Piteå utsatts för. Och så hamnar provokationen i våra egna knän. Hur är det med toleransen och mångfalden i vårt Norrbotten där sådant kan ske? Och då handlar det inte enbart om att många homo-, bi- och transsexuella hindras från att leva sina liv utan det är en intolerans som hämmar oss alla.
Enligt RFSL så lever homo-, bi- och transsexuella som bor i Norrbotten i en särskilt utsatt situation. Något som inte kan accepteras. Det är bara ett öppet och tolerant Norrbotten, med frihet för alla att leva sitt liv, som kan växa och utvecklas.
Gå och se utställningen ”In Hate We Trust” på Norrbottensmuseum. För din egen, kärlekens och Norrbottens skull.
För snart åtta år sedan visades utställningen ”Ecce Homo” i Luleå. En vacker, utmanande – och för många provokativ – fotoutställning där händelser ut Bibeln visades i miljöer från gayvärlden. Utställningen orsakade starkar reaktioner med demonstrationer som urartade till handgripligheter och hot mot såväl fotografen Elisabeth Ohlson Wallin som präster och riksdagsledamöter.
I söndags var det vernissage på Norrbottensmuseum för Elisabeth Ohlson Wallins nya utställning ”In Hate We Trust”. En utställning som kan ses som en uppföljare till ”Ecce Homo”. Och även denna gång har hennes utställning orsakat debatt om än inte lika upphetsad. En positiv tolkning av det är att det trots allt skett en förändring i samhällsklimatet där det blivit mer legitimt att offentligt diskutera den utsatthet som många homo-, bi- och transsexuella tvingas leva i.
Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin fanns på plats under vernissagen i söndags där hon berättade om arbetet med utställningen. Ett arbete som fick sin start som en reaktion mot pastor Åke Green predikan i Borgholms pingstkyrka om homosexuella som ”cancersvulst i samhällskroppen. Det är också denna första bild från en minst sagt tudelad kyrkolokal som väckt de starkaste känslorna.
Övriga bilder illustrerar hatbrott och övergrepp mot homosexuella begångna under 2006. Vackra, men fruktansvärt skrämmande bilder. Bilder som denna gång inte bara är en provokation mot kyrkan utan mot hela vårt samhälle som tillåter detta ske.
Elisabeth Ohlson Wallin berättar att redan under denna vecka kommer utställningen att kompletteras med ytterligare en bild. En bild som ska illustrera de attentat som RFSL:s lokal i Piteå utsatts för. Och så hamnar provokationen i våra egna knän. Hur är det med toleransen och mångfalden i vårt Norrbotten där sådant kan ske? Och då handlar det inte enbart om att många homo-, bi- och transsexuella hindras från att leva sina liv utan det är en intolerans som hämmar oss alla.
Enligt RFSL så lever homo-, bi- och transsexuella som bor i Norrbotten i en särskilt utsatt situation. Något som inte kan accepteras. Det är bara ett öppet och tolerant Norrbotten, med frihet för alla att leva sitt liv, som kan växa och utvecklas.
Gå och se utställningen ”In Hate We Trust” på Norrbottensmuseum. För din egen, kärlekens och Norrbottens skull.
måndag 28 januari 2008
Kontakten med väljarna är god
Svar på Harald Dahlgrens inlägg i Kuriren den 24 januari (tyvärr inte på nätet):
Harald Dahlgren kan vara lugn. Min kontakt med väljarna är god – även långt bortom ”glesbygden” på Omvägen i Haparanda. Därför vet jag att norrbottningarnas krav på en nära och tillgänglig sjukvård av hög kvalitet, bra infrastruktur, goda kommunikationer och andra viktiga förutsättningar för en fortsatt positiv samhällsutveckling är mycket höga.
Förankringen i centerpartiets politik kan inte heller vara bättre. I Ansvarskommittén fullföljde jag det arbete som påbörjats av nuvarande infrastrukturministern Åsa Torstensson. Ett arbete som utgick från såväl partiprogram som valprogrammet. En enhällig riksstämma i Kalmar har bekräftat centerpartiets ställningstagande i regionfrågan liksom såväl centerpartiets förbundsgrupp i Sveriges kommuner och landsting, centerpartiets riksdagsgrupp liksom centerpartiets distriktsstyrelse i Norrbotten.
När det gäller sjukvården finns det en förkrossande samsyn om att dagens landsting inte långsiktigt klarar att garantera en positiv utveckling av sjukvården. Vägvalet står därför mellan ett fortsatt regionalt huvudmannaskap eller ett förstatligande. Moderaterna och läkarförbundet vill se ett förstatligande, medan övriga partier och fack vill se ett fortsatt regionalt huvudmannaskap.
Harald Dahlgren pekar på det existerande samarbetet med Västerbotten och att flertalet statliga myndigheter har regionala organisationer som omfattar mer än ett län. Detta är en viktig utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag. Den statliga stuprörsorganisationen måste brytas med ”hängrännor” på regional nivå för en mer sammanhållen och effektiv styrning av den statliga verksamheten. Denna samordnande uppgift föreslås länsstyrelsen få.
Någon förespråkare av storregioner är jag inte. De framtida regionkommunerna storlek avgörs av vilka uppgifter de ska ansvara för och en bedömning av vilken storlek som krävs för att de långsiktigt ska klara av den till medborgarnas bästa. Det är den diskussionen om de geografiska gränserna som nu pågår mellan lokala och regionala politiker i de fyra nordligaste landstingen. Resulterar detta inte ett gemensamt initiativ om att bilda regionkommuner så kommer inte någon ”tvångsregionalisering” att ske från statens sida. Utmaningen om att forma en långsiktigt hållbar samhällsorganisation för att garantera välfärd och möjliggöra utvecklingskraft i hela vårt land finns dock kvar.
Harald Dahlgren kan vara lugn. Min kontakt med väljarna är god – även långt bortom ”glesbygden” på Omvägen i Haparanda. Därför vet jag att norrbottningarnas krav på en nära och tillgänglig sjukvård av hög kvalitet, bra infrastruktur, goda kommunikationer och andra viktiga förutsättningar för en fortsatt positiv samhällsutveckling är mycket höga.
Förankringen i centerpartiets politik kan inte heller vara bättre. I Ansvarskommittén fullföljde jag det arbete som påbörjats av nuvarande infrastrukturministern Åsa Torstensson. Ett arbete som utgick från såväl partiprogram som valprogrammet. En enhällig riksstämma i Kalmar har bekräftat centerpartiets ställningstagande i regionfrågan liksom såväl centerpartiets förbundsgrupp i Sveriges kommuner och landsting, centerpartiets riksdagsgrupp liksom centerpartiets distriktsstyrelse i Norrbotten.
När det gäller sjukvården finns det en förkrossande samsyn om att dagens landsting inte långsiktigt klarar att garantera en positiv utveckling av sjukvården. Vägvalet står därför mellan ett fortsatt regionalt huvudmannaskap eller ett förstatligande. Moderaterna och läkarförbundet vill se ett förstatligande, medan övriga partier och fack vill se ett fortsatt regionalt huvudmannaskap.
Harald Dahlgren pekar på det existerande samarbetet med Västerbotten och att flertalet statliga myndigheter har regionala organisationer som omfattar mer än ett län. Detta är en viktig utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag. Den statliga stuprörsorganisationen måste brytas med ”hängrännor” på regional nivå för en mer sammanhållen och effektiv styrning av den statliga verksamheten. Denna samordnande uppgift föreslås länsstyrelsen få.
Någon förespråkare av storregioner är jag inte. De framtida regionkommunerna storlek avgörs av vilka uppgifter de ska ansvara för och en bedömning av vilken storlek som krävs för att de långsiktigt ska klara av den till medborgarnas bästa. Det är den diskussionen om de geografiska gränserna som nu pågår mellan lokala och regionala politiker i de fyra nordligaste landstingen. Resulterar detta inte ett gemensamt initiativ om att bilda regionkommuner så kommer inte någon ”tvångsregionalisering” att ske från statens sida. Utmaningen om att forma en långsiktigt hållbar samhällsorganisation för att garantera välfärd och möjliggöra utvecklingskraft i hela vårt land finns dock kvar.
torsdag 24 januari 2008
Mer pengar åt fler
I dagarna trillar lönen in på kontot för tusentals norrbottningar. För många är det en efterlängtad dag, inte minst nu i januari då julens nöjen har tärt på kassan. Dagens lönebesked är faktiskt historiskt, det andra steget i jobbskatteavdraget får för första gången effekt i människors plånböcker. Därigenom har den största – och mest rättvisa - inkomstskattereformen i svensk historia genomförts.
Detta är kanske den allra viktigaste reformen den här mandatperioden. Den innebär till exempel att ett vårdbiträde får nästan tusen kronor mer i plånboken, varje månad. För vissa är pengar något oväsentligt, för många andra är det en bristvara. För de flesta innebär pengar en trygghet, en möjlighet att reparera den trasiga diskmaskinen, att satsa på sin dröm, eller att investera i framtiden.
Ett rejält sparkapital på banken är långt ifrån en verklighet för de flesta. Tvärt om visar siffror från SCB att mediansvensken bara har ett kapital motsvarande 36 000 kronor på banken. Ett projekt kallat Luxembourg Wealth Studies, där Sverige finns representerat genom SCB, visar att en tredjedel av Svenskarna inte har några besparingar alls. Var femte Svensk har till och med skulder som överstiger tillgångarna.
Vad får detta för konsekvenser i människors vardag? Magasinet Neo (nr 6 2007) frågade representanter från ICA och COOP hur en vanlig lönehelg påverkar människors konsumtionsmönster. Svaret var entydigt. Människor som inte köper juice i vanliga fall handlar juice en löningshelg, människor som i vanliga fall handlar juice lyxar till det med färskpressat. Biffen vinner mark på bekostnad av köttfärsen, grädde, crème fraiche går åt som smör i solen. Dessutom lagrar människor upp med förbrukningsvaror som schampo och tvål.
Trots våra relativt sett höga inkomster och vår höga levnadsstandard har vi alltså ytterst små ekonomiska marginaler. Innebär det då att den samlade förmögenheten är jämt fördelad? Knappast, siffror från SCB:s statistiska årsbok visar att förmögenheten i Sverige är mycket ojämnt fördelad. En liten andel har mycket stora förmögenheter, medan en mycket stor del av befolkningen har mycket lite. Den tiondel av hushållen som är rikast förfogar över nästan tre femtedelar av den totala nettoförmögenheten i Sverige.
Vi lever alltså i ett land där människors marginaler är så små att man ”lyxkonsumerar” färskpressad juice och grädde när lönen kommer. Att öka människors marginaler är en mycket viktig del av den reform som genomförs, de som tjänar minst ska får störst procentuell skattelättnad. Reformen genomförs också för att det ska löna sig mer att jobba och det är därför som den just riktar sig mot arbetsinkomster.
Regeringen har nu lyckats få bukt med massarbetslösheten. Det gynnar alla. Fortfarande finns dock en rad en rad grupper som behöver få det bättre, en av dessa grupper är våra pensionärer. När fler jobbar ökar den genomsnittliga lönenivån i samhället, detta gynnar pensionärerna eftersom pensionerna bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten. Till detta ska läggas Alliansens löfte om att återkomma med särskilda satsningar för de pensionärer som har det sämst ställt.
Genom att ge låg och medelinkomsttagare med mycket små marginaler mer kvar i plånboken varje månad bidrar vi, steg för steg, till att utjämna de klassklyftor som socialdemokraterna hjälpt till att skapa.
Detta är kanske den allra viktigaste reformen den här mandatperioden. Den innebär till exempel att ett vårdbiträde får nästan tusen kronor mer i plånboken, varje månad. För vissa är pengar något oväsentligt, för många andra är det en bristvara. För de flesta innebär pengar en trygghet, en möjlighet att reparera den trasiga diskmaskinen, att satsa på sin dröm, eller att investera i framtiden.
Ett rejält sparkapital på banken är långt ifrån en verklighet för de flesta. Tvärt om visar siffror från SCB att mediansvensken bara har ett kapital motsvarande 36 000 kronor på banken. Ett projekt kallat Luxembourg Wealth Studies, där Sverige finns representerat genom SCB, visar att en tredjedel av Svenskarna inte har några besparingar alls. Var femte Svensk har till och med skulder som överstiger tillgångarna.
Vad får detta för konsekvenser i människors vardag? Magasinet Neo (nr 6 2007) frågade representanter från ICA och COOP hur en vanlig lönehelg påverkar människors konsumtionsmönster. Svaret var entydigt. Människor som inte köper juice i vanliga fall handlar juice en löningshelg, människor som i vanliga fall handlar juice lyxar till det med färskpressat. Biffen vinner mark på bekostnad av köttfärsen, grädde, crème fraiche går åt som smör i solen. Dessutom lagrar människor upp med förbrukningsvaror som schampo och tvål.
Trots våra relativt sett höga inkomster och vår höga levnadsstandard har vi alltså ytterst små ekonomiska marginaler. Innebär det då att den samlade förmögenheten är jämt fördelad? Knappast, siffror från SCB:s statistiska årsbok visar att förmögenheten i Sverige är mycket ojämnt fördelad. En liten andel har mycket stora förmögenheter, medan en mycket stor del av befolkningen har mycket lite. Den tiondel av hushållen som är rikast förfogar över nästan tre femtedelar av den totala nettoförmögenheten i Sverige.
Vi lever alltså i ett land där människors marginaler är så små att man ”lyxkonsumerar” färskpressad juice och grädde när lönen kommer. Att öka människors marginaler är en mycket viktig del av den reform som genomförs, de som tjänar minst ska får störst procentuell skattelättnad. Reformen genomförs också för att det ska löna sig mer att jobba och det är därför som den just riktar sig mot arbetsinkomster.
Regeringen har nu lyckats få bukt med massarbetslösheten. Det gynnar alla. Fortfarande finns dock en rad en rad grupper som behöver få det bättre, en av dessa grupper är våra pensionärer. När fler jobbar ökar den genomsnittliga lönenivån i samhället, detta gynnar pensionärerna eftersom pensionerna bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten. Till detta ska läggas Alliansens löfte om att återkomma med särskilda satsningar för de pensionärer som har det sämst ställt.
Genom att ge låg och medelinkomsttagare med mycket små marginaler mer kvar i plånboken varje månad bidrar vi, steg för steg, till att utjämna de klassklyftor som socialdemokraterna hjälpt till att skapa.
onsdag 9 januari 2008
Kritiken ska riktas mot socialdemokraterna
Svar till Tage Wass i NSD den 8 januari:
Mitt krav på höjda garantipersoner har fått Tage Wass(s) att regarera. Det är föga förvånande att han inte vill se de positiva effekterna av alliansens politik för arbete och tillväxt. Den pågående starka utvecklingen där fler kommer i jobb och inkomsterna förbättras leder till att den genomsnittliga löneutvecklingen i samhället ökar. Detta gynnar dagens pensionärer, eftersom pensionerna i ålderspensionssystemet bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten.
När inkomstpensionärerna får stora höjningar av pensionerna de kommande två åren så släpar garantipensionerna efter. Höjda garantipensionerna gör att vi kan förhindra att gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag.
Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Därför är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna! Om nu Tage Wass tycker att jag är sen att kräva detta så ska han betänka att hans eget parti inte driver frågan om höjda garantipensioner.
Likadant är det med Tage Wass kritik av Maud Olofssons arvode som partiordförande. Han kritik borde riktas mot det egna socialdemokratiska partiet där Mona Sahlin har ett betydligt högre arvode än centerpartiets ordförande.
Mitt krav på höjda garantipersoner har fått Tage Wass(s) att regarera. Det är föga förvånande att han inte vill se de positiva effekterna av alliansens politik för arbete och tillväxt. Den pågående starka utvecklingen där fler kommer i jobb och inkomsterna förbättras leder till att den genomsnittliga löneutvecklingen i samhället ökar. Detta gynnar dagens pensionärer, eftersom pensionerna i ålderspensionssystemet bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten.
När inkomstpensionärerna får stora höjningar av pensionerna de kommande två åren så släpar garantipensionerna efter. Höjda garantipensionerna gör att vi kan förhindra att gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag.
Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Därför är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna! Om nu Tage Wass tycker att jag är sen att kräva detta så ska han betänka att hans eget parti inte driver frågan om höjda garantipensioner.
Likadant är det med Tage Wass kritik av Maud Olofssons arvode som partiordförande. Han kritik borde riktas mot det egna socialdemokratiska partiet där Mona Sahlin har ett betydligt högre arvode än centerpartiets ordförande.
onsdag 2 januari 2008
Rättvisan kräver höjd garantipension
Garantipensionen säkerställer att alla pensionärer i Sverige har ett värdesäkrat grundskydd. Men medan inkomstpensionärerna får stora höjningar av pensionerna de kommande två åren, släpar garantipensionerna efter. Nu måste alliansregeringen även förbättra den ekonomiska standarden för den minst gynnade pensionärsgruppen. Nu är det garantipensionärernas tur!
En växande andel pensionärer får inkomstpension och den genomsnittliga inkomstpensionen ökar i värde. De två nästkommande åren kommer inkomstpensionerna att räknas upp med sammanlagt nästan 10 000 kronor för en genomsnittlig pensionär. Denna utveckling är givetvis bra eftersom det innebär att pensionärerna som grupp får en standardhöjning. Det är också anledningen till att antalet ”fattigpensionärer”, d.v.s. garantipensionärer, minskar. Men samtidigt som de allra flesta pensionärerna sedan 2002 fått reala förbättringar av sina pensioner, finns det vissa pensionärsgrupper som halkar efter.
Garantipensionärerna har inte fått sin del av det ökade välståndet de senaste åren. Faktum är att vi återfinner några av de allra fattigaste grupperna i samhället bland garantipensionärerna. Många lever idag på en disponibel inkomst som understiger 10 000 kronor per månad. Detta är inte rimligt. Regeringen tog ett första steg den 1 januari i år och höjde bostadstilläggets övre gräns till 5000 kronor för ensamstående. Bostadstillägget halverar inkomstskillnaden efter skatt mellan pensionärerna med högst ATP-poäng och de med garantipension. Tillägget är därmed ett viktigt tillskott för många pensionärer. Nu måste vi ta ett steg till!
Många äldre har en svår ekonomiskt sits. Det kan förändras det genom att höja garantipensionen. Bland kvinnorna som är över 85 år har t.ex. 15 procent en låg ekonomisk standard. En förklaring till de äldre kvinnornas situation är att många av dessa inte har deltagit på arbetsmarknaden i någon hög utsträckning. Har man inte arbetat i Sverige ett visst antal år är man inte berättigad till inkomstpension, eller bara berättigad till en låg sådan. Garantipensionen fyller då upp pensionen till en nivå som innebär ett grundskydd. Men man ska inte glömma att det hemarbete som många av dagens kvinnliga garantipensionärer utförde ofta var en förutsättning för männens lönearbete.
Genom att höja garantipensionerna kan vi förhindra gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag. De sämst ställda pensionärerna ska inte behöva leva på en låg nivå bara för att gårdagens arbetsmarknad var ojämlik. De förtjänar en drägligare och bättre ekonomisk situation. Centerpartiet har länge kämpat för garantipensionärerna och partiet tog ett beslut om detta på stämman i Kalmar. Vi vet också att vi har andra allianspartier med oss i frågan. Därför ska vi göra allt för att genomföra denna förbättring under mandatperioden.
Nu när tillväxten är hög och statskassan är välfylld har vi råd med denna förbättring, tack vare regeringens politik. Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Nu är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna!
En växande andel pensionärer får inkomstpension och den genomsnittliga inkomstpensionen ökar i värde. De två nästkommande åren kommer inkomstpensionerna att räknas upp med sammanlagt nästan 10 000 kronor för en genomsnittlig pensionär. Denna utveckling är givetvis bra eftersom det innebär att pensionärerna som grupp får en standardhöjning. Det är också anledningen till att antalet ”fattigpensionärer”, d.v.s. garantipensionärer, minskar. Men samtidigt som de allra flesta pensionärerna sedan 2002 fått reala förbättringar av sina pensioner, finns det vissa pensionärsgrupper som halkar efter.
Garantipensionärerna har inte fått sin del av det ökade välståndet de senaste åren. Faktum är att vi återfinner några av de allra fattigaste grupperna i samhället bland garantipensionärerna. Många lever idag på en disponibel inkomst som understiger 10 000 kronor per månad. Detta är inte rimligt. Regeringen tog ett första steg den 1 januari i år och höjde bostadstilläggets övre gräns till 5000 kronor för ensamstående. Bostadstillägget halverar inkomstskillnaden efter skatt mellan pensionärerna med högst ATP-poäng och de med garantipension. Tillägget är därmed ett viktigt tillskott för många pensionärer. Nu måste vi ta ett steg till!
Många äldre har en svår ekonomiskt sits. Det kan förändras det genom att höja garantipensionen. Bland kvinnorna som är över 85 år har t.ex. 15 procent en låg ekonomisk standard. En förklaring till de äldre kvinnornas situation är att många av dessa inte har deltagit på arbetsmarknaden i någon hög utsträckning. Har man inte arbetat i Sverige ett visst antal år är man inte berättigad till inkomstpension, eller bara berättigad till en låg sådan. Garantipensionen fyller då upp pensionen till en nivå som innebär ett grundskydd. Men man ska inte glömma att det hemarbete som många av dagens kvinnliga garantipensionärer utförde ofta var en förutsättning för männens lönearbete.
Genom att höja garantipensionerna kan vi förhindra gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag. De sämst ställda pensionärerna ska inte behöva leva på en låg nivå bara för att gårdagens arbetsmarknad var ojämlik. De förtjänar en drägligare och bättre ekonomisk situation. Centerpartiet har länge kämpat för garantipensionärerna och partiet tog ett beslut om detta på stämman i Kalmar. Vi vet också att vi har andra allianspartier med oss i frågan. Därför ska vi göra allt för att genomföra denna förbättring under mandatperioden.
Nu när tillväxten är hög och statskassan är välfylld har vi råd med denna förbättring, tack vare regeringens politik. Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Nu är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)