Kontakten med väljarna är god

Svar på Harald Dahlgrens inlägg i Kuriren den 24 januari (tyvärr inte på nätet):
Harald Dahlgren kan vara lugn. Min kontakt med väljarna är god – även långt bortom ”glesbygden” på Omvägen i Haparanda. Därför vet jag att norrbottningarnas krav på en nära och tillgänglig sjukvård av hög kvalitet, bra infrastruktur, goda kommunikationer och andra viktiga förutsättningar för en fortsatt positiv samhällsutveckling är mycket höga.
Förankringen i centerpartiets politik kan inte heller vara bättre. I Ansvarskommittén fullföljde jag det arbete som påbörjats av nuvarande infrastrukturministern Åsa Torstensson. Ett arbete som utgick från såväl partiprogram som valprogrammet. En enhällig riksstämma i Kalmar har bekräftat centerpartiets ställningstagande i regionfrågan liksom såväl centerpartiets förbundsgrupp i Sveriges kommuner och landsting, centerpartiets riksdagsgrupp liksom centerpartiets distriktsstyrelse i Norrbotten.
När det gäller sjukvården finns det en förkrossande samsyn om att dagens landsting inte långsiktigt klarar att garantera en positiv utveckling av sjukvården. Vägvalet står därför mellan ett fortsatt regionalt huvudmannaskap eller ett förstatligande. Moderaterna och läkarförbundet vill se ett förstatligande, medan övriga partier och fack vill se ett fortsatt regionalt huvudmannaskap.
Harald Dahlgren pekar på det existerande samarbetet med Västerbotten och att flertalet statliga myndigheter har regionala organisationer som omfattar mer än ett län. Detta är en viktig utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag. Den statliga stuprörsorganisationen måste brytas med ”hängrännor” på regional nivå för en mer sammanhållen och effektiv styrning av den statliga verksamheten. Denna samordnande uppgift föreslås länsstyrelsen få.
Någon förespråkare av storregioner är jag inte. De framtida regionkommunerna storlek avgörs av vilka uppgifter de ska ansvara för och en bedömning av vilken storlek som krävs för att de långsiktigt ska klara av den till medborgarnas bästa. Det är den diskussionen om de geografiska gränserna som nu pågår mellan lokala och regionala politiker i de fyra nordligaste landstingen. Resulterar detta inte ett gemensamt initiativ om att bilda regionkommuner så kommer inte någon ”tvångsregionalisering” att ske från statens sida. Utmaningen om att forma en långsiktigt hållbar samhällsorganisation för att garantera välfärd och möjliggöra utvecklingskraft i hela vårt land finns dock kvar.