Svar på Harald Dahlgrens inlägg i Kuriren den 24 januari (tyvärr inte på nätet):
Harald Dahlgren kan vara lugn. Min kontakt med väljarna är god – även långt bortom ”glesbygden” på Omvägen i Haparanda. Därför vet jag att norrbottningarnas krav på en nära och tillgänglig sjukvård av hög kvalitet, bra infrastruktur, goda kommunikationer och andra viktiga förutsättningar för en fortsatt positiv samhällsutveckling är mycket höga.
Förankringen i centerpartiets politik kan inte heller vara bättre. I Ansvarskommittén fullföljde jag det arbete som påbörjats av nuvarande infrastrukturministern Åsa Torstensson. Ett arbete som utgick från såväl partiprogram som valprogrammet. En enhällig riksstämma i Kalmar har bekräftat centerpartiets ställningstagande i regionfrågan liksom såväl centerpartiets förbundsgrupp i Sveriges kommuner och landsting, centerpartiets riksdagsgrupp liksom centerpartiets distriktsstyrelse i Norrbotten.
När det gäller sjukvården finns det en förkrossande samsyn om att dagens landsting inte långsiktigt klarar att garantera en positiv utveckling av sjukvården. Vägvalet står därför mellan ett fortsatt regionalt huvudmannaskap eller ett förstatligande. Moderaterna och läkarförbundet vill se ett förstatligande, medan övriga partier och fack vill se ett fortsatt regionalt huvudmannaskap.
Harald Dahlgren pekar på det existerande samarbetet med Västerbotten och att flertalet statliga myndigheter har regionala organisationer som omfattar mer än ett län. Detta är en viktig utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag. Den statliga stuprörsorganisationen måste brytas med ”hängrännor” på regional nivå för en mer sammanhållen och effektiv styrning av den statliga verksamheten. Denna samordnande uppgift föreslås länsstyrelsen få.
Någon förespråkare av storregioner är jag inte. De framtida regionkommunerna storlek avgörs av vilka uppgifter de ska ansvara för och en bedömning av vilken storlek som krävs för att de långsiktigt ska klara av den till medborgarnas bästa. Det är den diskussionen om de geografiska gränserna som nu pågår mellan lokala och regionala politiker i de fyra nordligaste landstingen. Resulterar detta inte ett gemensamt initiativ om att bilda regionkommuner så kommer inte någon ”tvångsregionalisering” att ske från statens sida. Utmaningen om att forma en långsiktigt hållbar samhällsorganisation för att garantera välfärd och möjliggöra utvecklingskraft i hela vårt land finns dock kvar.
måndag 28 januari 2008
torsdag 24 januari 2008
Mer pengar åt fler
I dagarna trillar lönen in på kontot för tusentals norrbottningar. För många är det en efterlängtad dag, inte minst nu i januari då julens nöjen har tärt på kassan. Dagens lönebesked är faktiskt historiskt, det andra steget i jobbskatteavdraget får för första gången effekt i människors plånböcker. Därigenom har den största – och mest rättvisa - inkomstskattereformen i svensk historia genomförts.
Detta är kanske den allra viktigaste reformen den här mandatperioden. Den innebär till exempel att ett vårdbiträde får nästan tusen kronor mer i plånboken, varje månad. För vissa är pengar något oväsentligt, för många andra är det en bristvara. För de flesta innebär pengar en trygghet, en möjlighet att reparera den trasiga diskmaskinen, att satsa på sin dröm, eller att investera i framtiden.
Ett rejält sparkapital på banken är långt ifrån en verklighet för de flesta. Tvärt om visar siffror från SCB att mediansvensken bara har ett kapital motsvarande 36 000 kronor på banken. Ett projekt kallat Luxembourg Wealth Studies, där Sverige finns representerat genom SCB, visar att en tredjedel av Svenskarna inte har några besparingar alls. Var femte Svensk har till och med skulder som överstiger tillgångarna.
Vad får detta för konsekvenser i människors vardag? Magasinet Neo (nr 6 2007) frågade representanter från ICA och COOP hur en vanlig lönehelg påverkar människors konsumtionsmönster. Svaret var entydigt. Människor som inte köper juice i vanliga fall handlar juice en löningshelg, människor som i vanliga fall handlar juice lyxar till det med färskpressat. Biffen vinner mark på bekostnad av köttfärsen, grädde, crème fraiche går åt som smör i solen. Dessutom lagrar människor upp med förbrukningsvaror som schampo och tvål.
Trots våra relativt sett höga inkomster och vår höga levnadsstandard har vi alltså ytterst små ekonomiska marginaler. Innebär det då att den samlade förmögenheten är jämt fördelad? Knappast, siffror från SCB:s statistiska årsbok visar att förmögenheten i Sverige är mycket ojämnt fördelad. En liten andel har mycket stora förmögenheter, medan en mycket stor del av befolkningen har mycket lite. Den tiondel av hushållen som är rikast förfogar över nästan tre femtedelar av den totala nettoförmögenheten i Sverige.
Vi lever alltså i ett land där människors marginaler är så små att man ”lyxkonsumerar” färskpressad juice och grädde när lönen kommer. Att öka människors marginaler är en mycket viktig del av den reform som genomförs, de som tjänar minst ska får störst procentuell skattelättnad. Reformen genomförs också för att det ska löna sig mer att jobba och det är därför som den just riktar sig mot arbetsinkomster.
Regeringen har nu lyckats få bukt med massarbetslösheten. Det gynnar alla. Fortfarande finns dock en rad en rad grupper som behöver få det bättre, en av dessa grupper är våra pensionärer. När fler jobbar ökar den genomsnittliga lönenivån i samhället, detta gynnar pensionärerna eftersom pensionerna bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten. Till detta ska läggas Alliansens löfte om att återkomma med särskilda satsningar för de pensionärer som har det sämst ställt.
Genom att ge låg och medelinkomsttagare med mycket små marginaler mer kvar i plånboken varje månad bidrar vi, steg för steg, till att utjämna de klassklyftor som socialdemokraterna hjälpt till att skapa.
Detta är kanske den allra viktigaste reformen den här mandatperioden. Den innebär till exempel att ett vårdbiträde får nästan tusen kronor mer i plånboken, varje månad. För vissa är pengar något oväsentligt, för många andra är det en bristvara. För de flesta innebär pengar en trygghet, en möjlighet att reparera den trasiga diskmaskinen, att satsa på sin dröm, eller att investera i framtiden.
Ett rejält sparkapital på banken är långt ifrån en verklighet för de flesta. Tvärt om visar siffror från SCB att mediansvensken bara har ett kapital motsvarande 36 000 kronor på banken. Ett projekt kallat Luxembourg Wealth Studies, där Sverige finns representerat genom SCB, visar att en tredjedel av Svenskarna inte har några besparingar alls. Var femte Svensk har till och med skulder som överstiger tillgångarna.
Vad får detta för konsekvenser i människors vardag? Magasinet Neo (nr 6 2007) frågade representanter från ICA och COOP hur en vanlig lönehelg påverkar människors konsumtionsmönster. Svaret var entydigt. Människor som inte köper juice i vanliga fall handlar juice en löningshelg, människor som i vanliga fall handlar juice lyxar till det med färskpressat. Biffen vinner mark på bekostnad av köttfärsen, grädde, crème fraiche går åt som smör i solen. Dessutom lagrar människor upp med förbrukningsvaror som schampo och tvål.
Trots våra relativt sett höga inkomster och vår höga levnadsstandard har vi alltså ytterst små ekonomiska marginaler. Innebär det då att den samlade förmögenheten är jämt fördelad? Knappast, siffror från SCB:s statistiska årsbok visar att förmögenheten i Sverige är mycket ojämnt fördelad. En liten andel har mycket stora förmögenheter, medan en mycket stor del av befolkningen har mycket lite. Den tiondel av hushållen som är rikast förfogar över nästan tre femtedelar av den totala nettoförmögenheten i Sverige.
Vi lever alltså i ett land där människors marginaler är så små att man ”lyxkonsumerar” färskpressad juice och grädde när lönen kommer. Att öka människors marginaler är en mycket viktig del av den reform som genomförs, de som tjänar minst ska får störst procentuell skattelättnad. Reformen genomförs också för att det ska löna sig mer att jobba och det är därför som den just riktar sig mot arbetsinkomster.
Regeringen har nu lyckats få bukt med massarbetslösheten. Det gynnar alla. Fortfarande finns dock en rad en rad grupper som behöver få det bättre, en av dessa grupper är våra pensionärer. När fler jobbar ökar den genomsnittliga lönenivån i samhället, detta gynnar pensionärerna eftersom pensionerna bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten. Till detta ska läggas Alliansens löfte om att återkomma med särskilda satsningar för de pensionärer som har det sämst ställt.
Genom att ge låg och medelinkomsttagare med mycket små marginaler mer kvar i plånboken varje månad bidrar vi, steg för steg, till att utjämna de klassklyftor som socialdemokraterna hjälpt till att skapa.
onsdag 9 januari 2008
Kritiken ska riktas mot socialdemokraterna
Svar till Tage Wass i NSD den 8 januari:
Mitt krav på höjda garantipersoner har fått Tage Wass(s) att regarera. Det är föga förvånande att han inte vill se de positiva effekterna av alliansens politik för arbete och tillväxt. Den pågående starka utvecklingen där fler kommer i jobb och inkomsterna förbättras leder till att den genomsnittliga löneutvecklingen i samhället ökar. Detta gynnar dagens pensionärer, eftersom pensionerna i ålderspensionssystemet bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten.
När inkomstpensionärerna får stora höjningar av pensionerna de kommande två åren så släpar garantipensionerna efter. Höjda garantipensionerna gör att vi kan förhindra att gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag.
Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Därför är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna! Om nu Tage Wass tycker att jag är sen att kräva detta så ska han betänka att hans eget parti inte driver frågan om höjda garantipensioner.
Likadant är det med Tage Wass kritik av Maud Olofssons arvode som partiordförande. Han kritik borde riktas mot det egna socialdemokratiska partiet där Mona Sahlin har ett betydligt högre arvode än centerpartiets ordförande.
Mitt krav på höjda garantipersoner har fått Tage Wass(s) att regarera. Det är föga förvånande att han inte vill se de positiva effekterna av alliansens politik för arbete och tillväxt. Den pågående starka utvecklingen där fler kommer i jobb och inkomsterna förbättras leder till att den genomsnittliga löneutvecklingen i samhället ökar. Detta gynnar dagens pensionärer, eftersom pensionerna i ålderspensionssystemet bland annat är knutna till genomsnittsinkomsten.
När inkomstpensionärerna får stora höjningar av pensionerna de kommande två åren så släpar garantipensionerna efter. Höjda garantipensionerna gör att vi kan förhindra att gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag.
Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Därför är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna! Om nu Tage Wass tycker att jag är sen att kräva detta så ska han betänka att hans eget parti inte driver frågan om höjda garantipensioner.
Likadant är det med Tage Wass kritik av Maud Olofssons arvode som partiordförande. Han kritik borde riktas mot det egna socialdemokratiska partiet där Mona Sahlin har ett betydligt högre arvode än centerpartiets ordförande.
onsdag 2 januari 2008
Rättvisan kräver höjd garantipension
Garantipensionen säkerställer att alla pensionärer i Sverige har ett värdesäkrat grundskydd. Men medan inkomstpensionärerna får stora höjningar av pensionerna de kommande två åren, släpar garantipensionerna efter. Nu måste alliansregeringen även förbättra den ekonomiska standarden för den minst gynnade pensionärsgruppen. Nu är det garantipensionärernas tur!
En växande andel pensionärer får inkomstpension och den genomsnittliga inkomstpensionen ökar i värde. De två nästkommande åren kommer inkomstpensionerna att räknas upp med sammanlagt nästan 10 000 kronor för en genomsnittlig pensionär. Denna utveckling är givetvis bra eftersom det innebär att pensionärerna som grupp får en standardhöjning. Det är också anledningen till att antalet ”fattigpensionärer”, d.v.s. garantipensionärer, minskar. Men samtidigt som de allra flesta pensionärerna sedan 2002 fått reala förbättringar av sina pensioner, finns det vissa pensionärsgrupper som halkar efter.
Garantipensionärerna har inte fått sin del av det ökade välståndet de senaste åren. Faktum är att vi återfinner några av de allra fattigaste grupperna i samhället bland garantipensionärerna. Många lever idag på en disponibel inkomst som understiger 10 000 kronor per månad. Detta är inte rimligt. Regeringen tog ett första steg den 1 januari i år och höjde bostadstilläggets övre gräns till 5000 kronor för ensamstående. Bostadstillägget halverar inkomstskillnaden efter skatt mellan pensionärerna med högst ATP-poäng och de med garantipension. Tillägget är därmed ett viktigt tillskott för många pensionärer. Nu måste vi ta ett steg till!
Många äldre har en svår ekonomiskt sits. Det kan förändras det genom att höja garantipensionen. Bland kvinnorna som är över 85 år har t.ex. 15 procent en låg ekonomisk standard. En förklaring till de äldre kvinnornas situation är att många av dessa inte har deltagit på arbetsmarknaden i någon hög utsträckning. Har man inte arbetat i Sverige ett visst antal år är man inte berättigad till inkomstpension, eller bara berättigad till en låg sådan. Garantipensionen fyller då upp pensionen till en nivå som innebär ett grundskydd. Men man ska inte glömma att det hemarbete som många av dagens kvinnliga garantipensionärer utförde ofta var en förutsättning för männens lönearbete.
Genom att höja garantipensionerna kan vi förhindra gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag. De sämst ställda pensionärerna ska inte behöva leva på en låg nivå bara för att gårdagens arbetsmarknad var ojämlik. De förtjänar en drägligare och bättre ekonomisk situation. Centerpartiet har länge kämpat för garantipensionärerna och partiet tog ett beslut om detta på stämman i Kalmar. Vi vet också att vi har andra allianspartier med oss i frågan. Därför ska vi göra allt för att genomföra denna förbättring under mandatperioden.
Nu när tillväxten är hög och statskassan är välfylld har vi råd med denna förbättring, tack vare regeringens politik. Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Nu är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna!
En växande andel pensionärer får inkomstpension och den genomsnittliga inkomstpensionen ökar i värde. De två nästkommande åren kommer inkomstpensionerna att räknas upp med sammanlagt nästan 10 000 kronor för en genomsnittlig pensionär. Denna utveckling är givetvis bra eftersom det innebär att pensionärerna som grupp får en standardhöjning. Det är också anledningen till att antalet ”fattigpensionärer”, d.v.s. garantipensionärer, minskar. Men samtidigt som de allra flesta pensionärerna sedan 2002 fått reala förbättringar av sina pensioner, finns det vissa pensionärsgrupper som halkar efter.
Garantipensionärerna har inte fått sin del av det ökade välståndet de senaste åren. Faktum är att vi återfinner några av de allra fattigaste grupperna i samhället bland garantipensionärerna. Många lever idag på en disponibel inkomst som understiger 10 000 kronor per månad. Detta är inte rimligt. Regeringen tog ett första steg den 1 januari i år och höjde bostadstilläggets övre gräns till 5000 kronor för ensamstående. Bostadstillägget halverar inkomstskillnaden efter skatt mellan pensionärerna med högst ATP-poäng och de med garantipension. Tillägget är därmed ett viktigt tillskott för många pensionärer. Nu måste vi ta ett steg till!
Många äldre har en svår ekonomiskt sits. Det kan förändras det genom att höja garantipensionen. Bland kvinnorna som är över 85 år har t.ex. 15 procent en låg ekonomisk standard. En förklaring till de äldre kvinnornas situation är att många av dessa inte har deltagit på arbetsmarknaden i någon hög utsträckning. Har man inte arbetat i Sverige ett visst antal år är man inte berättigad till inkomstpension, eller bara berättigad till en låg sådan. Garantipensionen fyller då upp pensionen till en nivå som innebär ett grundskydd. Men man ska inte glömma att det hemarbete som många av dagens kvinnliga garantipensionärer utförde ofta var en förutsättning för männens lönearbete.
Genom att höja garantipensionerna kan vi förhindra gårdagens ojämlikheter från att leva kvar än idag. De sämst ställda pensionärerna ska inte behöva leva på en låg nivå bara för att gårdagens arbetsmarknad var ojämlik. De förtjänar en drägligare och bättre ekonomisk situation. Centerpartiet har länge kämpat för garantipensionärerna och partiet tog ett beslut om detta på stämman i Kalmar. Vi vet också att vi har andra allianspartier med oss i frågan. Därför ska vi göra allt för att genomföra denna förbättring under mandatperioden.
Nu när tillväxten är hög och statskassan är välfylld har vi råd med denna förbättring, tack vare regeringens politik. Jobbpolitiken visar nu sig vara framgångsrik och då får vi mer pengar över till välfärden och pensionärerna. Nu är det dags att satsa på de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)